Vega älskar mig - också ...

Igår hände något som aldrig hänt förut. Vega kom fram till mig med armarna utsträckta och brölade: "JÄTTEKRAM". När vi sedan kramades så sa hon de magiska orden:

- Pappa jag älskar dig.

Hur härligt som helst! Dante säger det jätteofta, men Vega har ju precis lärt sig att prata så det var premiär för henne.

Mina barn är helt underbara!

Lucia

Idag var jag och tittade på Luciatåget som Linnéans förskola anordnat. Fullt med förväntansfulla föräldrar som vanligt. Att få en parkeringsplats i närheten var i stort sett omöjligt. Tur att det dyraste transportmedlet jag har är en cykel ...

Och när ambulansen dök upp ryktades det om pepparkaksförgiftning i föräldraleden, men det var bara Lill-Villes pappa som tagit firmabilen till evenemanget. Ingen fara på taket!

Trevligt var det i alla fall. Dante var jätterolig i sin, ett par storlekar för stora, pepparkakskostym med en hatt som var så stor att han gick vilse och vinglade iväg ut ur Luciatåget. En av fröknarna hjälpte till att styra in honom igen, för själv lär han inte ha sett för mycket med hatten långt ner över ögonen.

Vega var Lucia och precis hur söt som helst. När vi gick från dagis så gick vi "luciatåg" hela vägen hem. Vega först, med Luciakronan tänd, sjungandes "midnatt råder" och jag efter som falsksjungande stjärngosse utan dumstrut på huvudet. Två pensionärer stoppade oss och ville ta med Vega hem! Ingen ville ta med mig hem ...

Nu sover både Pepparkaksgubben och Lucian, och Stjärngossen ska gå och läsa lite om Mount Everest.

Nu var det ett tag sedan ...

Jag har helt enkelt inte haft något som går att skriva om. Livet går sin gilla gång. Badhuset, Jamtli, julhandel, föreläsningar, långa promenader och läsande. Inget nytt alltså! Möjligen att jag pajat mitt knä och inte kan löpträna längre. Därav de långa promenaderna med en talbok i hörlurarna. Synd att inte kurslitteraturen finns som talbok!

Idag var jag på en föreläsning om arbetsrätt. Inte konstigt att det blir arbetslöshet när inget företag vågar anställa människor längre. Det är ju i princip omöjligt att bli av med en anställd som inte sköter sig på jobbet. Det måste bara ändras om det ska kunna skapas några arbetstillfällen i det här landet!

En annan sak som är av så fundamentalt felaktig natur, att man bara baxnar, är rätten att sympatistrejka. Hur många vet att personal på ett välskött företag, med påskrivet kollektivavtal som dessutom följs till punkt och pricka, kan tas ut i strejk som en sympatiåtgärd för ett annat personalkollektiv. Det är ju så fundamentalt vansinnigt att jag saknar ord för hur korkat det är! Stackars de företagare som sköter sig efter arbetsmarkandens regler och blir belönade med en strejkande arbetsstyrka ... Sånt måste bara rättas till! Sådana galenskaper i lagstiftningen kan väl inte ett modernt land hålla sig med?

Det är kul att läsa juridik, men ibland undrar man lite vad det är för land man bor i när man ser vilka lagar vi har.

Lite tidigt!

Idag var jag och mina älskade knoddar ute på gården och lekte i snön. Eftersom vår snälla hyresvärd satt upp en fin (nåja ...) gran med ljus och allt så tänkte jag att jag skulle visa min uppskattning genom att dansa runt den. När jag ville ha med ungarna så var det bara Vega som ställde upp Dante skruvade på sig och ur munnen kom ett "njäe". Slipp då tråkmåns!

Vega och jag dansade runt granen. Jag sjöng "hej tomtegubbar" och "små grodorna" så det ekade mellan husen. Då tittade Dante på mig och utropade: "FÅNGUBBE"!

Var inte det lite tidigt? Brukar man inte vara någonstans runt tio, elva års ålder när man börjar skämmas för sina föräldrar? Eller är det jag som är så oerhört fånig att till och med en fyraåring (fem i mars) reagerar ...?

Vega tyckte det var kul i alla fall ...