Invigning av Vinterlandet

Idag var det invigning av "Medvinden" som är Östersunds satsning på friluftsliv på vintern för sina invånare. Medvinden är en upplogad skridskobana på Storsjöns is. Riktigt hur långt det är vet jag inte, men en av sträckorna är Badhusparken - Stenbrottet och den sträckan åkte jag idag ToR i bra fart med ungarna efter i kärran, det tog ungefär 40 minuter från Badhusparken till Stenbrottet och ungefär 70 minuter tillbaka. Ja du gissade rätt, det var motvind på Medvinden!

Kul hade vi i alla fall och vi gjorde av med massor av varm choklad, skinkmackor och grillkorv. Dessutom blev vi av Jämtkraft bjudna på kaffe/Festis, bullar och kexchoklad. Dante och Vega käkade bullar och kexchoklad så det sprutade ur öronen på dem. Själv höll jag mig till kaffe och skinkmackor. Beach 2006, you know ...

För övrigt så har det skett något ganska unikt idag. Det är första dagen på OS-sändningarna från Turin och sportgalningen Jocke har inte sett en sekund ännu! Men nu ska visst Sara Kjellin åka puckelpistfinal så det är dags att ändra på det nu. Nu får ungarna sluta kolla Bollibompa. Farsan ska se OS!

Långfärdsskridskor

I söndags var det premiär för långfärdsskridskoåkning på Storsjöns is. Hur härligt som helst! Jag körde en riktig klassiker, med kaffe i termos och mackor i väskan (jag kunde inte hitta min ryggsäck). Skönt att ha ett alternativ till promenaderna, nu när mitt knä inte riktigt är med som det ska.

Igår var jag på Idrottsskadekliniken här i Östersund och fick reda på att det handlar om en förslitningsskada som kommer att ge med sig. Skönt! Det jag ska undvika är löpning på hårda underlag och sedan bör jag inte springa så länge och framför allt sänka tempot. Det är stötarna mot ligamenten som ska reduceras en tid framöver.

Jag tog direkt fasta på det och igår körde jag ett par spinningpass, helt utan några problem. Om jag tar det lugnt och springer lite försiktigt på löpbandet så borde jag kunna löpa ute till våren igen. Det är ju så skönt att få lite fartvind i ansiktet ...

Vinterguden hörde mig!

Nu har jag gnällt så länge på det obefintliga vintervädret i Östersund att jag blir lite trött på mig själv. Jag har bönat och bett, jag har hotat och vrålat och till sist kom jag på hur man skulle göra. Jag fick helt enkelt offra något till vinterguden!

Vad skulle det vara då? Ja efter modigt övervägande så offrade jag långkalsongerna i morse när jag gick på föreläsning om "Ledarskap och Organisationsutveckling" - och det hjälpte! När jag kom ut igen efter fyra timmars föreläsning hade temperaturen sjunkit till mer normala (för årstiden) -10 grader Celcius.

Behöver jag säga att rumpan höll på att krackelera av köldens verkningar, innan jag hunnit hem och kunde sätta mig i säkerhet?

Nu ska jag bege mig mot gymmet - med långkalsonger på ...

Problemet borta ...?

Nu kan jag snart sluta gnälla på snöröjningen i Östersund - för det finns nästan ingen snö kvar! Här flyttar man från Stockholm för att få vettiga vintrar så att man kan åka skidor och skridskor och så hinner den globala uppvärmningen ikapp mig. Det är fortfarande plusgrader och nu har det töat i en dryg vecka - I ÖSTERSUND! I FEBRUARI!

Ska det vara så här så är det ju ingen större vits att bo kvar. Då kan jag ju lika gärna flytta till Stockholm igen och få mildare, snöfria vintrar och dessutom ett jobb. Problemet är väl att jag då har sett mina barn för sista gången så jag blir väl kvar här ...

Nu ska jag iväg och handla lite mat. Barnen ska bo hos mig onsdag-torsdag så det gäller att bunkra upp med köttbullar, frukt och mjölk. Efter att jag hämtat dem på dagis idag så bär det av till Träningshuset för ett par spinningpass. Jag körde ganska hårt igår med styrketräning och två 55-minuters spinningpass, så idag tar jag det lite lugnare. Det blir bara två 25-minuters spinningpass, mest för att det är en så bra spinninginstruktör som håller i passen.

Dessutom älskar ungarna att vara i lekrummet på gymmet. De kör fullständigt musten ur de stackars tjejerna som jobbar i receptionen. Förra gången vi var där så hade de vält upp och ner på hela lekrummet. När jag hade tränat klart så tittade jag till barnen innan jag skulle duscha. Det var då jag upptäckte förödelsen. Allt löst var utspritt över hela rummet och dessutom hade någon (troligen Vega) klippt sönder alla ritpapper till små små bitar som låg som snöflingor överallt. Jag blev ju inte direkt glad så jag sade till mina älsklingar, med myndig röst, att städa upp medan jag duschade. Jag hade verkligen inga som helst förhoppningar om att min order skulle utföras och var därför fullständigt inställd på att städa själv, när jag kom tillbaka. Men vilken överraskning! Rummet var helt återställt och det syntes väldigt lite tecken på att det varit två tornado-vandaler där. Jag misstänker att det var Vega som stod för den största förödelsen, men att det var stackars Dante som fick utföra större delen av städningen. Jag var i alla fall jättestolt över hur duktiga de varit.