Äntligen dåligt väder ...

Ja, du läste rätt. Jag lider inte ett dugg (!) över regnet som droppar ner lite sakta över Östersund nu på morgonen. Jag tror att det beror på att jag har en massa positiva barndomsminnen från morfar och mormors landställe när jag var lite. Jag brukade älska att sitta på deras altan med korrugerat genomskinligt plasttak och leka medan regnet smattrade. Jag anar att det är det som gör att jag nu som vuxen (nåja) älskar att kura ihop i ett vindskydd eller ett tält, med en kopp kokkaffe i handen, när regnet strilar ner utanför. Så det är det jag ska göra idag ...

Bestulen!

Idag har knoddarna och jag varit ute hela dagen. Vid ett tillfälle var vi på Jamtli vid lekbåten Thomé som Dante tycker det är så kul att leka på. Vega skenade också runt där och de lekte så bra att jag valde att sätta mig på en bänk med ett bord cirka trettio meter därifrån. Bäst som jag satt där och funderade och tittade på knoddarna så tänkte jag att det skulle vara gott med en macka och lite kaffe. Jag packade upp en macka ur ryggsäcken och hällde upp lite kaffe i en kåsa och precis när jag skulle till att äta så upptäckte jag att Dante och Vega kommit ihop sig om något. Vega grät och Dante stod framför henne och vrålade så saliven sprutade! Naturligtvis rusade jag fram för att försöka medla, alternativt läsa lusen av någon av konfliktparterna. Riktigt vad som hänt, eller varför, lyckades jag aldrig reda ut men det lugnade i alla fall ner sig.

Då jag vänder mig om för att återvända till min fridsamma lunchbänk ser jag måsen som flyger iväg med min macka! Den eländiga olyckan lämnade bara ett spår av rödlök och ruccola efter sig.
Tur jag hade en macka till ...

Vické väder ...

Igår var en riktigt bra dag. Solen sken nästan hela dagen och jag var ute på ett antal promenader. Med jämna mellanrum var jag hemma för att fylla på mp3-spelaren med nya kapitel av Leif GW Perssons "Linda-som i Lindamorden" och fylla på termosen med nytt kaffe. Lunchen inmundigades på Jamtlis ångbåtsbrygga i det strålande solskenet och bestod av två dubbla mackor med kalkon, ost, ruccola och rödlök, allt nersköljt med en halv termos kaffe. Till dessert blev det ett äpple och en banan - i farten ...

När jag sedan var på hemväg igen efter att ha handlat lite mjölk och yogurt så ringde telefonen. Det var knoddarnas mamma som undrade var jag var? Vadåra?

Det visade sig att påsken gjort mig dagvill och att jag helt missat att det var jag som skulle ha barnen. Som tur var så befanna jag mig bara tvåhundra meter från dagis när hon ringde så det gick fort dit. Stackars Sonja (Dante och Vegas favoritdagisfröken) som fick jobba över, lite drygt en halvtimma, bara för att jag inte kan hålla reda på dagarna.

Idag vaknade vi tidigt och jag hann faktiskt äta frukost med knoddarna innan jag i god tid levererade dem i Sonjas trygga händer igen. Nu ska jag ladda Mp3-spelaren med några färska kapitel och ge mig ut i skogen ...

Äntligen ...

... fick jag rå om mina knoddar igen.

Dagen började med att jag steg upp tidigt och käkade lite frukost. Vid sjutiden bar det iväg på en morgonpromenad och sedan blev knoddarna levererade vid dörren strax före tio, av sin väna moder. På skruttarnas begäran stoppade jag sedan ner dem i cykelkärran och trampade iväg mot Jamtli, som tyvärr visade sig stängt. Annandag påsk i Östersund, första bussen för dagen avgår 12.00 och Jamtli öppnar inte förrän 11.00!

Vi lade då om planerna och trampade i stället iväg till den enda mataffären i Östersund som öppnade klockan 10.00, för att inhandla hamburgerbröd. Efter det siktade vi in oss mot vår gård, där ett antal grannar njöt av solskenet. Jag bar ut utemöbler och gasolgrill och efter någon halvtimme kunda jag stoppa varsin hamburgare i händerna på mina älsklingar. Mitt under kalaset blev vi bjudna på ytterligare grillfest. Det var Stefan, Janna och medhavda goda vänner som skulle tända en brasa vid Ås båtklubb och undrade om vi var sugna på pinnbröd, och det var vi!

Efter hamburgerkalaset (Vega åt en och Dante smockade i sig två hela hamburgare) så packades därför skruttarna ner i cykelkärran igen och pappa fick kasta sig på pedalerna. Jag har aldrig riktigt tänkt på det förut men i stort sett hela vägen till Ås är en enda lång sugande uppförsbacke. Bra motion således ...

Väl framme blev det en kanondag på isen i strålande solsken. Hur trevligt som helst! Ungarna tumlade runt i vårsnön, jackor, tröjor och mössor åkte av i vårsolen, vi grillade äpplen, pinnbröd och korv av diverse modeller. Jannas kompis Lotta, som är en av de trevligaste vegetarianer jag träffat, bjöd mig på grillad "Soja-korv", vilket var en udda upplevelse. Det smakade ungefär som det låter ...

Efter grillningen bar det av hemmåt igen för en snabb middag innan det var dags för gymmet. När vi skulle ner till Träningshuset ville Vega ta med Dantes favoritfilm "Pokemon" men naturligtvis ville då Dante ta med någon annan film. Med anledning av att Dante alltid annars har bestämt film, och för att jag vet att han dessutom har pokemonfilmen som etta på filmtoppen, så lät jag Vega bestämma den här gången. Hela vägen ner gnällde Dante över det faktum att han inte fick ta med den film han förordade (men dock inte kunde specifiera) samt inygade med emfas att han minsann inte tänkte titta på den, av Vega utvalda underhållningen. Väl framme ville Vega omedelbart titta på "Fem myror ...", varpå Dante skriker att han minsann skall se Pokemon! Tvärtemot-åldern är här ...

I vilket fall som helst så drog träningen ut på tiden en aning (byte av bajsblöja, videobyte, lekrumssanering efter morotskrig osv) och detta innebar att Vega somnade strax efter 21.00 och Dante, som körde alla trick i boken för att skjuta på insomnandet, inte somnade förrän strax efter 21.45. Själv slocknade jag i soffan innan "Fotbollskväll" var slut, alltså före 22.00.

På grund av mitt relativt tidiga möte med John Blund så vaknade jag redan vid 06.00 i morse. Efter sedvanlig morgonhygien samt överambitiöst nyttig frukost, utan att knoddarna gett något liv ifrån sig, kände jag att det var dags för väckning. Vega hade precis vaknat när jag drog upp deras rullgardin strax efter 07.00. Dante sov dock som en stock och honom skickade jag Vega på efter tio minuters gullande. Han såg ut som en tonåring som varit ute med grabbarna kvällen innan.

Men nu är båda mina ögonstenar levererade på dagis precis i tid för frukosten och jag ska ladda Mp3-spelaren med en bra talbok och ge mig ut i det fantastiska vårvädret. Snart har snösmältningen kommit så långt att man kan gå i skogen igen. Det ska bli skönt!

Påskmiddag

Igår blev jag bjuden på påskmiddag av mina vänner Stefan och Janna som just flyttat från vår trevliga gård till ett hus i Ås, som är förort till Östersund, om man nu kan tala om förorter i en stad som har 30 000 invånare totalt. Oavsett de definitionsmässiga förvirringarna så var det en oerhört trevlig tillställning där god mat och ännu godare sällskap bjöds. Jag vill därför passa på att tacka samtliga inblandade för en trevlig kväll. Jag kommer gärna tillbaka!

Idag har dagen tillbringats med sedvanlig långpromenad. Först bar det iväg upp på Frösöberget där jag avsåg att avnjuta kokkaffe, medhavda mackor och "Lasermannen" av Gellert Tamas i pocketform. Väl framme, trakterad och djupt nersjunken i Gellert Tamas skildring av rikspsykopaten nr:1 så dök det helt plötsligt upp ett sällskap på två vovvar (av typen aggresivt sällskapssjuka) och deras husse, matte och medföljande avkomma (två ouppfostrade ungar utan känsla för naturens frid och helgens naturliga stillhet).

Jag borde naturligtvis vetat bättre än att söka mig till Östersunds (okej då, Frösöns ...) högsta och mest frekventerade utsiktsplats, men ändå. Jag packade snabbt ihop mina medhavda tillhörigheter och avtroppade med sedvanliga (svårt ansträngda) artighetsfraser. I stället för naturens rofyllda närhet övergick jag till mer motion av typen snabb och lagom intensiv promenad med min kära Mp3-spelare ljudande i öronen. Inte helt fel det heller och faktum är att jag hittade en del undanskymda, och för mig, fullständigt okända bostadskvarter på sagda ö.

Trots allt en bra dag och i allt väsentligt en trevlig och givande upplevelse som jag har för avsikt att toppa med en kolhydratrik middag för en, så fort spagettin kokat klart ...

Actionstaden ...

Östersund klockan 10.00 en Påskdag är allt annat än livlig. Påminner snarare om "efter atomvintern". Jag vaknade ganska tidigt, åt lite frukost och gav mig sedan ut för att se om någon affär var öppen. Mjölken och Yougurten börjar ta slut, och dessutom tänkte jag köpa lite blommor att ta med till Stefan och Janna som haft vänligheten att invitera mig på påskmiddag ikväll.

När jag kom ut på gatorna slog det mig verkligen hur död den här stan är! Jag har inga problem med ensamhet eller ödsliga vidder, men när ödsligheten serveras tillsamman med skyltfönster, McDonaldsreklam, parkeringar och höga husfasader då är det något annat. Jag blev nästan orolig att en pandemi brutit ut och att jag (och sannolikt Vega som heller aldrig blir sjuk) var ende överlevande.

Igår eftermiddag var jag ute på en löprunda som gick förhållandevis bra. Knät spökar fortfarande lite men efter löpningen känns ingenting. Då är det ju inga problem, lite smärta har väl ingen dött av! I alla fall så känns det att det går åt rätt håll. Men fortfarande är det förhållandevis lågt tempo som gäller.

Nu har jag faktiskt en liten paus i städningen av mina kylskåp. Ja, du läste rätt! Jag har rivit ur allt och rensat upp bland alla gamla burkar och skräp som knappast kvalar in som tjänlig föda längre. Jag har dessutom tagit ur alla hyllor och fack och rengjort allt i badkaret. Nu står alla rena hyllor på tork samtidigt som kylarna avfrostas. Jag kan bara tacka min Mp3-spelare. Ackompanjerad av en bra talbok blev till och med den här sysslan riktigt behaglig ...

Rätt lugn påsk

Jag önskar att jag hade något spännande att komma med, men det händer inte så mycket just nu. Jag tar mina långa promenader med olika talböcker i Mp3-spelaren, jag tränar på Träningshuset, jag läser böcker om Ledarskap och Organisationsteori och när jag har barnen så umgås jag med dem.

Barnen tillbringar större delen av påsken tillsammans med sin mamma och deras kusiner, som kommit till Östersund från Stockholm. Jag har inte sett skruttarna sedan i måndags när jag lämnade av dem på dagis. Naturligtvis saknar jag dem men det är bara att försöka vänja sig. Med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut för mig i Östersund så är det inte rimligt att tro på ett jobb här längre. En flytt inom den närmaste framtiden är högst sannolik. Vart är dock inte helt klart.

Vädret är mulet, grått och tråkigt här idag och dessutom ramlar det ner lite regnblandad snö då och då. Trots det är jag på väg ut på en promenad. Lite luft måste jag ha!

Glad påsk!

Försöksutskriven?

Idag har jag och mina söta knoddar varit ute på sedvanligt äventyr. På grund av slask och snö så fick cykeln stå och vi gick i stället. Eller vi - snarare jag, eftersom knoddarna satt och hade det mysigt i cykelkärran. Vi var runt och handlade lite mat på olika affärer och sedan var vi på biblioteket och lånade lite böcker.

Vid ett tillfälle så mötte vi en kille som jag känner lite flyktigt. Av orsaker som snart framgår så vill jag ogärna specifiera denna person ytterligare. Han stannade oss i alla fall, log och sade:

- Vilka söta små killar - alla tre!

Till saken hör att jag, som de flesta vet, har TVÅ barn en bedårande söt och klipsk pojke som heter Dante och är fem år, samt en sockersöt överintelligent liten tjej som heter Vega och är 2 1/2. Vid tillfället var Vega klädd i sin skrikrosa lilla overall, röda gummistövlar med vita blommor på och en svart mössa med rosa dödskallar. Hur denna förvirrade människa kunde ta henne för pojke är helt obegripligt! Och räkna till två var tydligen också ganska knepigt ...

Vinter fortfarande

De senaste dagarna har det snöat mest hela tiden och jag har tillbringat dagarna med jättelånga promenader akompanjerade av talböcker. Just nu slentrianlyssnar jag på Da Vincikoden, trots att jag läst boken. Nästa talbok jag ska ge mig på blir Herman Lindqvist - Historien om Sverige - Från istid till framtid, som jag hittade på biblioteket häromdagen. Den ser jag verkligen fram mot.

I söndags gjorde jag ett försök att springa. Jag har vilat från löpningen, mer eller mindre, i snart två månader nu. Bara några kortare löpningar på Träningshusets löpband och det har kännts bra. Så i söndags blev jag jättesugen på en riktig långrunda. Jag tog på mig min miniryggsäck med vätskesystem och gav mig ut. Eftersom jag planerade en långtur så höll jag ett riktigt lågt tempo, precis som sjukgymnasten hade förordat. Men efter ungefär trettio minuters löpning så kom värken smygande. Trots att jag, mot bättre vetande, fortsatte springa i lite över en timme till, så kändes det inte någonting i knät dagen efter. Det var det positiva. Men trots allt är det ju ett problem att knät inte är fullständigt återställt efter så lång vila. Jag vill ju springa på fjället när snön smält ...

Nu kom Vega krypande här och det verkar som om hon tröttnat på Bollibompa. Va? Teletubbies? Glöm det! Det är snart läggdags och ett bad är precis vad som hinns med innan det är dags att hälsa på John Blund. Hårda bud ...

Våren är här!

Igår skingrades molnen mitt på dagen och en fantastiskt underbar vårsol bröt fram. Mackor breddes, kaffe kokades och sedan var det ryggsäck på. Vilken fantastisk dag!

Nu har jag nyss vaknat, fått i mig lite frukost och solen skiner. Dags att snöra på sig Lundhagskängorna igen ...