Teater i stället ...

... för gym.

När vi satt och åt lunch kom det ett sms från barnens väna moder som upplyste om att det var barnteater på Storsjöteatern klockan 14.00. Föreställningen hette "Jianus Magiska Cirkus" och var en pantomimteater som handlade om en trollkarl som förvandlades till Clown. Lätt skruvat med vuxna ögon - men barnen gillade det och det var väl det som var tanken. Dante levde med i föreställningen och Vega låg lutad mot mig och pratade högt och ogenerat hela tiden. Ett par gånger sade hon högt "pappa jag ääääälskar dig", vilket naturligtvis var uppskattat av pappa, såväl som resten av publiken.

På hemvägen gjorde vi ett taktikstopp på glassbaren för att samla energi till hemfärden.

Nu är alla glada och mätta för vi har ätit middag, badat och kollat in en actionrulle med Bamse i huvudrollen. Bra dag!

Grått och segt ...

Idag vaknade jag av att det kröp ner en riktigt gosig liten tjej under mitt täcke. Vega är bara föööör sööööt när hon försiktigt gosar in sig under täcket, kramar mig jättehårt och viskar: "är det morgon nu?", i mitt öra. Kan man vakna bättre?

På grund av stundande arbetsresa var jag tvungen att slänga in ett par tvättmaskiner nu på morgonen. Därför sitter skruttarna naglade framför tv:n och tittar på barnkanalen. Vi har ätit frukost redan och jag ligger på sängen med datorn på magen. När tvätten är avklarad lutar det åt en sväng till gymmet. Efter det vet jag inte riktigt. Vi får se ...

Idag skall i alla fall Allsvenskan avgöras. Hoppas Elfsborg vinner!

För övrigt anser jag att det är fullständigt åt skogen att Bajen fick poängavdrag för derbyskandalen. Jag tycker man bör skilja på sport och våld. Det tycker inte Riksidrottsnämnden ...

Lördagen ...

... blev en favorit i repris, kan man kanske säga. I alla fall så var vi uppe ganska tidigt. Först låg vi och gosade i pappas säng ett tag och när klockan närmade sig åtta så satte vi på "Ring så spelar vi" och käkade en långfrukost. Efter en del parlamenterande om dagens prioriteringar enades vi runt alternativet med Jamtli. Men först gjorde vi stan. Vega tyckte att vi skulle köpa en present åt Lotta och marcherade in på en guldsmedsaffär och pekade på ett halsband som hon tyckte att jag skulle inhandla. Prislappen på det aktuella smycket innehöll (bland annat) tre nollor så där backade pappa ur.

I stället stegade vi in på närmaste glassbar och pekade på några betydligt billigare glädjeämnen. Dante fick en strut med "bajenströssel", Vega en bägare med dito och pappa slog till på en Latte och två kulor pistageglass. När vi styrkta av alla godsaker slog upp dörren till den lokale leksakshandlaren övergick den temporära friden till fullständig "shoppingfrenzy". När vi var klara hade vi en full bärkasse med presentinslagna överaskningar vars slutadressater är ett urval av knoddarnas bekantskapskrets som avser att fylla år inom de närmaste veckorna. Innan shoppingorgien upphörde hade jag även fyllt på Dantes julklappstilldelning med en sjukt cool (och dyr) NorthFace-fleece som jag är jättenöjd med. Ett tag tänkte jag att jag skulle köpa en likadan till Vega, men bara tanken på att släpa runt på två syskon i likadana tröjor fick mig att backa.

Efter shoppingen föll jag till föga för knoddarnas önskemål om amerikansk transfettsorgie på välkänt skitmats-hak. Jag tröstar mig med att det var flera månader sedan förra besöket.

Nu var det dags att styra kosan mot Jamtli med kycklingbitarna skvalpade i magen. Väl framme visade det sig att mitt årskort just gått ut, så där blev man av med 250 spänn till. Men det är ju faktiskt ganska överkomligt med tanke på hur ofta vi faktiskt är på Jamtli.

Dante föreslog att vi skulle gå på någon konstutställning på övre planet vilket jag omedelbart tillstyrkte. Dante backade dock ur när han fick reda på att man inte fick äta medhavd lördags-snask på övre planet. Då var det tydligen inte lika viktigt med den kulturella upplysningen.

På hemvägen smet vi in på Hemköp och fyllde upp mjölk- och äggförrådet, eftersom jag lovat Vega pannkakor till middag. Nu är pannkakorna stekta och uppätna, videon färdigspelad och skruttarna sitter i badet med varsin glass.

Morgondagen är ännu inte detaljplanerad men det lutar åt något mindre kommersiellt alternativ. Vi får väl se hur det går med det ...

Knoddarna hemma igen!

Så var då knoddarna tillbaka från sin månadslånga resa till Spanien. Skönt! Men jag hann bara träffa dem en kväll innan det bar iväg på jobbresa för mig igen. Men nu ligger de i alla fall i sina sängar här hemma och sover som små stockar. Nu har vi hela helgen på oss innan jag måste iväg igen på turné. På måndag bär det iväg till Sunne, installerar i Sunne på tisdag, åker vidare till Örebro tisdag kväll, utbildar på ett hotell i Örebro onsdag, åker till Sthlm onsdag kväll och installerar och utbildar torsdag/fredag i Sthlm och åker tillbaka till Östersund sent fredag kväll. Förhoppningsvis är jag framme i Östersund fredag strax före midnatt. Full rulle alltså och det är väl kul på sitt sätt.

På söndag skall visst Allsvenskan avgöras. Jag hoppas att Elfsborg vinner men hur det än går så måste jag plågas av en massa gul/svarta flaggor och annat skräp som promt skall visas upp i diverse medier. Man får helt enkelt blunda ett par dygn tills det värsta lagt sig.

Har haft så mycket på jobbet ett tag nu så att träningen blivit lidande. Ikväll var jag nere på gymmet och körde ett pass medan knoddarna mumsade frukt och kollade på DVD i Träningshuses lekrum. Fy vad klen jag blivit! Det måste bli ändring på det snart ...

Nu ska jag snart träffa en kille som heter John Blund. I morgon skall knoddarna och jag aktivera oss hela dagen. En förhoppning är att vi skall lyckas ta oss till Ås för att titta på Stefan och Jannas bäbis (grattis förresten, om ni läser det här) som storken tappade ner för flera veckor sedan. Jag skäms lite att jag inte lyckats ta mig dit än.

Gonatt!

Till Bollnäs i snöovädret

Idag är det dags att åka till Bollnäs. Klart att det blev snöoväder då ... Efter Bollnäs blir det Sthlm ett par dagar, sedan Västerås och efter det Sunne. Med andra ord en veckolång turné som förhoppningsvis blir produktiv.

Det som återstår på Frösön är att knyta ihop de sista trådarna i gamla projektet. Filer raderas, datorer kopplas ur och papper körs i dokumentförstörare. Snart finns det inte ett spår kvar av allt arbete som lagts ner här på kontoret. Sorgligt ...? Nä inte särskilt! Nu ska det bli skönt att skriva lite nya kapitel i livet. Just nu sitter jag och pillrar med Vimas hemsida. Så fort något läggs ut kommer det en länk ...

När snön kom till byn ...

Nu var det dags för första snön. Tråkigt nog kom den i blöt form så skorna var inte så torra när jag kom fram till kontoret i morse. Trots allt är det lite mysigt att vintern är på gång. Jag är ju så lyckligt lottad att jag uppskattar alla årstider och ser alltid fram mot nästa. Det är kanske omväxlingen som jag uppskattar. Jag vet inte så noga men nu ser jag i alla fall fram mot vintern.

I övrigt är det bråda dagar just nu. Affärsutvecklingsprojektet jag arbetat med skall lämnas över på måndag och samtidigt jobbar jag parallellt med allt på nya jobbet. I morgon bär det av till Bollnäs över helgen och sedan åker vi vidare till Sthlm i början på nästa vecka. Full rulle med andra ord. Men kul!

Nu ska jag försöka koncentrera mig på en rapport vi skall leverera idag ...

På väg till Stockholm

Nu sitter jag på tåget och försöker skriva färdigt den rapport som vi skall presentera om en dryg vecka. Framför mig sitter fem tjejer från Storlien som skall åka till Prag och festa. Tyvärr har festandet börjat redan (klockan är nu 06.55) och därför är det lite svårt att hålla koncentrationen.

I morse gick jag upp tidigare än på mycket länge. Tågt gick 05.53 och jag hade satt klockan på 04.40 för att hinna duscha, äta frukost och hämta ut biljetten innan avgång. Som vanligt när man har en viktig tid att passa så vaknar man till flera gånger och till sist gav jag upp. När jag satte mig vid frukostbordet var klockan bara strax före 04.00!

Nu ska jag göra ännu ett försök att få något gjort mitt i fnitter-orgien ...

Stockholm

I morgon bär det iväg till huvudstaden för ett par kundbesök. Ska bli skönt att komma iväg söderut igen. För en gammal nollåtta är det viktigt att få inhalera lite högkoncentrerade avgaser regelbundet. Här i Östersund måste man cykla efter bussen för att komma upp i nödvändiga doser. ;-)

Besöket blir dock kortvarigt då vi återvänder till Jämtland redan samma kväll - om allt går enligt planerna. Skönt att ha lite att göra nu när mina små änglar är i Spanien. Tiden går liksom fortare då!

Jag har ju satt upp en klättervägg i skruttarnas rum så nu håller jag på att försöka få tag i klätterselar och klätterskor i skrutt-storlekar. Skor har jag hittat, nu gäller det att ordna fram selarna. Mina små älsklingar klättrar ju på väggarna ändå, så nu tänkte jag att de ska kunna göra det lite mer kontrollerat ...

Hösthelg i Åre

Nu var det dags att ge sig upp på berget igen. I helgen som gick var jag uppe i Åre och hälsade på Jenny och träffade en massa gamla vänner. Det var hur skönt som helst.

På lördagen gick vi upp till Tväråstugan och hälsade på Tomas och Jeanette. De har en fantastisk, och alldeles oerhört stor och fin, fjällstuga en bit upp i Ullådalen. Närmare bestämt där Tvärån korsar dalen. De har till och med ett nästan tio meter högt vattenfall på tomten. I alla fall så vankades det nyskjuten älgstek tillredd i vedeldad ugn. Detta avnjöts med rödtjut och rotfruktsgratäng, allt ackompanjerat av den tilltagande stormen utanför. Efter långsittning med fruktsalladsdessert så var det dags att bänka sig med kaffe och avec framför öppna spisen där vi sedan blev sittande fram till midnatt, vilt parlamenterandes allt från politik till vattnets betydelse för sjöfarten.

När vi sedan vaknade framför brasan på morgonen var det stormbyar och piskande regn. Vid lunchtid gav vi upp och kastade oss ut i den Jämtländska vildmarken med sikte på Jennys bil som var parkerad i Ullådalen. Vi kom fram helskinnade med alla hundar i behåll (de brukar alltid smita när jag är med ...) och vid tvåtiden satt vi bänkade med varsinn flottdrypande lunch på Broken.

Allt som allt en mycket trevlig helg och som alltid trevligt att våldgästa Jenny.

För övrigt anser jag att nya stationshuset i Åre ser för djävligt ut!

Hösten är här!

Jajjamensan, nu är det höst i Östersund! Och jag älskar det ...

I morse vaknade jag jättetidigt och satte mig framför datorn tills ungarna behagade vakna. Sedan åt vi frukost tillsammans och valsade sedan iväg till dagis i den friska höstluften. Hur skönt som helst.

I helgen bär det iväg till Åre för lite närkontakt med höstfjället. Det ser jag verkligen fram mot!

Jag blir lite trött ...

När jag senaste tiden läst morgontidningen så slås man av hur många bittra förlorare det här valet har producerat. Jag accepterar naturligtvis att det finns olika åsikter om hur samhället skall skötas för att vi gemensamt, på bästa sätt, skall kunna bygga en ljus framtid för alla. Ja, jag tror faktiskt att samtliga partier (åtminstone de mest rumsrena) har inställningen att hjälpa ALLA i samhället till ett bättre liv. Skillnaden är metoden för att komma dit.

När nu tusentals domedagsprofeter ondgör sig över folks "felval" så är det ju i grund och botten en misstroendeförklaring på demokratin. Styrelseskicket som utövas i vårt land är "representativ parlamentarism" med demokratiskt valda parlamentariker. Varför då inte bara inse att en majoritet av befolkningen valt de företrädare som nu fått i uppdrag att bilda regering. Och "gilla läget" i stället för att måla upp en nidbild av "hur det kommer att bli" med Alliansen vid makten.

Till alla er som gnäller på valresultatet; kom igen när ni har något konkret att gnälla på! Än har Sverige inte gått under i massarbetslöshet, med tiggare i varje hörn och utfattiga, bostadslösa pensionärer irrande på gatorna som härskas av gestapoliknande poliser med befogenhet att slå ner vem som helst utan anledning.

Jag är helt säker på att Alliansen vill vinna även nästa val och då vet de att de måste visa upp resultat - goda resultat! Det är förutsättningen för att de ska bli omvalda. Jag är således inte ett dugg orolig för att den kommande regeringen inte skall göra sitt bästa för att så många som möjligt ska få det bättre.

Det är min åsikt. Tänk på det när ni kryssar i nästa val ... ;-)

Oj oj oj vad länge!

Nu var det RIKTIGT länge sedan jag skrev här. Och det beror verkligen inte på att det inte har hänt något. Men skulle jag redogöra för hela den tid som förflutit, så blev det här en fasligt lång text.

Jag undviker det och konstaterar bara att Jockes första valrörelse gick sådär ... Lite för få personer hade kryssat mig i Östersund för att jag skulle komma in i kommunalfullmäktige på ett personligt mandat. Nåja, sämst var jag inte! Det fanns de som var ÄNNU mer impopulära!

Tack, mina tre vänner i Östersund! ;-)

Hoppsan!

Nu var det visst ett tag sedan jag bemödade mig med att skriva något här. Jag är naturligtvis ledsen för det men ber att få skylla på tidsbrist. Sedan senaste uppdateringen har jag varit Avesta och Stockholm. Jag har haft besök här i Östersund, firat midsommar i Åre och jag har dessutom fått ett jobb. Numera ägnar jag mina dagar åt att leka projektledare för ett affärsutvecklingsprojekt här i Östersund. Kul och nyttigt!

Barnen var hos sin mamma över midsommar så nu tar jag igen lite förlorad kvalitetstid med skruttarna. De har varit hos mig hela veckan och de skall även bo hos mig i helgen. Nästa helg åker Dante iväg till Spanien med morfar så det gäller att rå om honom så mycket det går nu.

För övrigt anser jag att Sverige blev bortdömda i åttondelsfinalen. Nu tänker jag hålla på England!

Sjuk!

Jag blir oerhört sällan sjuk, en egenskap som jag för övrigt delar med min dotter. Men igår eftermiddag drabbades jag av en febertopp som gjorde att jag bara låg i soffan och skakade. Natten blev ett elände med svettatacker och mardrömar. Jag vaknade flera gånger under natten och hade inte ork att transportera mig från soffan till sängen. Runt tretiden inatt somnade jag dock in och när jag sedan vaknade vid åttatiden i morse så var det värsta över. Nu har jag duschat och fått i mig lite yoghurt vilket gör livet lite ljusare. Fortfarande så är det frossa och svettningar lite om vartannat men nu går det åt rätt håll. I morgon ska jag åka iväg till Avesta så då måste jag vara pigg igen.

För övrigt anser jag att Anders Linderoth borde stanna i Bajen.

Min chiliplanta

Jag älskar verkligen min chiliplanta! Den växer så det knakar, är vacker och pryder sin plats på köksbordet. Den har blommat i snart tre veckor och nu väntar jag bara på att det skall växa ut lite chilifrukter så att jag kan börja skörda.

För övrigt anser jag att Källström naturligtvis skall starta på mittfältet. Oavgjort mot Paraguay räcker inte och Kongo-Kim kan avgöra det åt Sverige. PUNKT!

Uppe med tuppen

Idag var jag först ut på gården. Det blev en likadan frukost som igår med enda skillnaden att jag idag läste en bok i stället för Computer Sweden. Samtidigt som jag åt frukost så hade jag ett bröd i ugnen som nu står på skärbrädan och sprider en ljuvlig doft. Efter frukost blev det en cykeltur på en timme och nu är jag hemma igen, mest för att omgruppera, äta lite vattenmelon och fylla på vattenflaskan. Vädret är strålande med molnfri himmel och en temperatur på runt 25 grader. Synd bara att min sargade hud inte orkar med mer solsken för tillfället. Det skulle vara skönt att ta av sig skjortan ...

Idag kom det en jätterolig sak med posten. Dante har varit med i en teckningstävling på temat trafiksäkerhet. Det var flera månader sedan vi skickade in hans fina bidrag, men idag damp det ner en t-shirt, med Dantes teckning tryckt på tröjan, i brevlådan. Den är verkligen jättefin!

För övrigt anser jag att vattenmelon med salt och fänkål smakar förskräckligt. Don´t try this at home ...

Varmt

Att det är varmt nu har väl knappast undgått någon. Igår var det riktig högsommar och jag och knoddarna cyklade runt mest hela dagen. Tyvärr var jag så korkad att jag cyklade omkring större delen av dagen i bar överkropp. Detta resulterade naturligtvis i att jag brände mig duktigt. I vanliga fall kan jag bli lite lätt rodnad om huden, men det är ytterst sällan det blir något obehag i form av sveda. Dock klarade jag mig inte lika bra denna gång vilket gjort att jag idag svalt förtreten och faktiskt smort in mig med solkräm! Känns inte helt manligt ... men alternativet var husarrest!

Idag är knoddarna hos sin mamma. De ska få träffa sitt nya halvsyskon idag och i morse när de gick till dagis så packade de ner en massa "bäbisleksaker" till nya bäbisen. Bara bra om de rensar lite bland alla lådor på sitt rum ...

Idag står det en hel del på schemat. Jag har redan avverkat en rejäl frukost ute på gården. Det blev grönt te, två mackor av mitt hembakta grovbröd med grevéost på och en rejäl tallrik yougurt med banan, linfrö, solrosfrö, boveteflingor, pumpakärnor och oskalade sesamfrön. Nu har jag även duschat, rakat mig och känner mig laddad för en anställningsintervju jag skall gå på. Dessutom ska jag försöka hinna med biblioteket, gymet och en liten shoppingrunda idag. Fullt ös idag således och har jag tur hinner jag förhoppningsvis titta på lite VM-fotboll också. Australien - Japan tror jag kan bli en underhållande tillställning.

För övrigt anser jag att Bobbys "föräldrar" kom undan på tok för lindrigt.

Syskon

Igår fick Dante och Vega ett halvsyskon. Deras mamma nedkom strax innan middagstid med ett välskapt gossebarn på fyra och ett halvt kilo. På måndag är det tänkt att samtliga inblandade skall sammanstråla för ett första möte med den nya släktingen.

För övrigt anser jag att det där snacket om växthuseffekt är kraftigt överdrivet. I alla fall i Östersund ...

Skolavslutning och bra väder

Idag var det återigen dags för alla förvirrade gymnasieavslutare att åka lastbil, dricka jordgubbscider och skrika sig hesa i upphetsningen över att ha gått ut gymnasiet. Jag är lite ambivalent inför allt detta och framförallt de stackars gymnasiestudenternas upphetsning över det faktum att de lyckats ta examen från en gymnasielinje. Kan ingen tala om för dessa stackars ungdomar att gymnasiet inte räcker till som högsta utbildningsnivå i dagens sverige? Således tycker jag kanske inte att de har så värst mycket att fira egentligen. Däremot förstår jag att de vill åka lastbil till hög musik, ta över hela stan, stoppa upp trafiken i någon sorts förvuxen raggarrunda med farsan som fyllechaffis. Naturligtvis är detta festligt när man är 18-19 år gammal.

Som sagt så är jag lite ambivalent inför spektaklet ...

Däremot är jag mycket klar i min uppfattning om det som sker efter att fyllechaffis-farsan gått och lagt sig efter förättat värv. Då samlas nämligen samtliga ungdomar mellan 13-20 år, på ängen mellan stora kyrkan (tror jag den heter) och Östersunds station. Där härjar de sedan runt som flugsvamps- och testosteronberusade vikingar. Dagen efter ser det ut som ett slagfält med tomflaskor, systemkassar och högvis med fimpar. Detta är väl egentligen mest ett problem för kommunen, som skall städa upp efter härjningarna (och skattebetalarna som skall betala) men faktum är att ungarna måste ta sig dit och hem också. Det är då mitt problem uppstår. De unga upprymda festdeltagarna kan nämligen inte avhålla sig ifrån att kasta alla uppdruckna glasflaskor rakt ner i asfalten, där de står och går.

Följden blir att samtliga trottoarer och cykelbanor i kommunen år fullständigt fyllda med glassplitter, till fasa för alla kommunens hundägare och cyklister. Jag tänker inte gnälla på ungdomarna, de är som de är och förhoppningsvis växer de upp och begriper att det inte är särskilt tufft/manligt/vuxet att krossa glasflaskor mot marken. Jag har säkert krossat en och annan flaska själv i ungdomlig förvirring, även fast jag redan i unga år hade ett visst miljöengagemang. Däremot är jag starkt kritisk till kommunen.

Efter skolavslutningen, yranveckan och dylika tilldragelser, så ser det alltid ut på det här viset. Det vet alla om - utom de som har hand om renhållningen på kommunen ...

Nu kommer det att ligga krossat glas kvar på trottoarer och cykelbanor i minst två veckor. Nej, det är inget skämt! Så är det alltid!

Hur tänker de på kommunen? Minsta lilla ansträngning, i form av planering, borde väl resultera i att alla resurser idag sätts in för att underlätta skattebetalarnas transportbehov medelst cykel eller per fot? Men inte då ...

För övrigt anser jag att Rami Shabaan skall vakta målet ikväll!

Fredag

Igår var det riktigt anständigt väder här i Östersund. Temperaturen var väl inte så upphetsande men solen sken och någonstans runt lunchtid åkte shortsen åkte på, dock behöll jag fleecetröjan på ett tag till. I alla fall var det riktigt behagligt och som vanligt levde gården upp när solen kom fram.

Idag är det jämngrått och 8 plusgrader igen. Är inte Juni en sommarmånad?

I vilket fall som helst så mår vi bra här. Knoddarna är på dagis och jag tänkte ta en längre löptur i lågt tempo. Tanken är att barnen skall vara hos sin mamma i helgen men hon skall ju enligt planerna föda barn vilken sekund som helst så vi får väl se hur det blir med det. Hon har redan gått en dryg vecka över tiden så rimligtvis borde det hända något snart.

För övrigt anser jag att Kim Källström bör få starta på mittfältet.

Frukost i det gröna

God morgon Sverige! Idag är det 7 plusgrader, molnigt och en hel del blåst i Östersund. Trots det bestämde vi oss för att intaga vår frukost utomhus. Med facit på hand kanske det inte var någon toppenidé. Efter några tuggor på mackan var det dags att hämta mer kläder och ett gäng filtar, men vi tjurade på. 25:e maj och man är tvungen att ha mössa och vantar på sig när man är ute ... tragiskt!

Vad gör jag här ...?

För övrigt anser jag att hångel är ett underskattat nöje.

Fotboll!

Nu har vi hämtat Dantes fotbollsskor och dessutom hunnit med en improviserad match på gården där Dante vann med 20-12. Behöver jag säga att Dante bestämde reglerna? det gick i alla fall ut på att man skulle träffa något "hårt" med bollen, då fick man en poäng. Dante tofflade bollen mot garageväggen, trädet, grillen och ett antal andra "hårda" ställen betydligt fortare än vad jag kunde och följaktligen fick pappa däng och Dante utropade sig själv till "världens bästa fotbollsspelare". Detta supportar jag till fullo och jag har för avsikt att även odla Dantes självbild så länge det bara går.

Ett orosmoln på himlen är att Lindas nya kille hävdar att Dante ska spela i Östersunds FK i framtiden. Gud förbjude! Klart grabben skall spela i Bajen! Allt annat vore fullkomligt slöseri med talang och ett klart brott mot familjeidealen.

Innan fotbollen käkade vi pasta med köttförssås på gården. Hur trevligt som helst! Nu sitter "världens bästa fotbollsspelare" och hans bedårande syster i badet och trycker i sig chokladglass i en rasande takt. I morgon hoppas vi på ett mer utflyktsvänligt väder så att vi kan fixa en trevlig picnic någonstans. Pappa behöver en rejäl cykeltur och knoddarna behöver definitivt komma ut i naturen.

För övrigt anser jag att arbetsgivaravgifterna bör sänkas omgående. Det finns ingen i det här landet som tjänar på att storföretagen förlägger sin personalintensiva verksamhet till låglöneländer. Man skapar inga nya jobb genom att skrämma bort de företag som anställer. Hellre ett lågavlönat jobb än inget alls!

Tillbaka i Östersund

Jaha, då var man tillbaka i Östersund igen då efter en vecka i huvudstaden. Vädret som mötte mig på stationen var strilande regn och duggregn, blandat med ösregn och en del slagregn. Barnen skall vara hos mig ända till på måndag eftersom barnens väna moder tänkte leverera ännu ett barn (nej, jag är inte inblandad ...) under den tiden. Förlossningen är planerad till idag och det skulle inte förvåna mig om det blir så eftersom både Dante och Vega var väldigt punktliga.

Tanken var att vi skulle ut på en utflykt idag, matsäck är redan producerad och nerpackad, men så fort vi är på väg så börjar det regna igen. Det är ju inte så att jag tycker att lite regn är något större hinder, men det kan ju vara trevligt att åtminstone starta utflykten när det är uppehåll!

Just nu sitter mina smågrisar och leker hur snällt som helst, på sitt rum. Lego är det som lyckats fånga de bådas intresse så till den milda grad att pappa får en liten stund över till skrivande. Fantastisk uppfinning!

Tidigare idag har Dante och jag pumpat upp Bajen-fotbollen, som Dante fått i present av Fabbe, och sedan sparkat lite på gården. Dante är verkligen anmärkningsvärt duktig på fotboll. Han är ju bara fem år men har redan full koll på tekniken och en sjukt bra timing. Ibland får han på några ruskiga rökare och jag får springa som en gasell för att hinna upp bollen innan den far in i någon bil eller något ännu dyrare.

Vega har ännu inte visat upp någon riktig bolltalang men det kommer säkert. Hon är ju bara två år gammal så det är ingen brådska.

Nu är det uppehåll igen och jag tror minsann att det är dags att rulla ut cykelkärran och trampa upp till barnens mamma för att hämta Dantes fotbollsskor. Där gör de ingen nytta!

För övrigt anser jag att den där Skandia-tomten som blev dömd till fängelse, skall låsas in på Kumla, tillsammans med riktigt förhärdade kriminella galningar från "the hood". Men det blir väl någon öppen anstalt med tennisbanor och övriga rekreationsmöjligheter av "all inclusive-karaktär", om det ens blir något fängelsestraff efter överklagan. Likhet inför lagen? Dream on ...

Jocke och knoddarna í Sthlm

Igår var knoddarna och jag på Skansen i Sthlm. Naturligtvis var det jättetrevligt och vi gjorde massor av roliga saker. När vi skulle titta på Björnarna låg det en gigantisk Brunbjörn och sov, lutad mot pansarglaset, som man ska beskåda de fantastiska djuren genom. Dante och Vega rusade fram, fullständigt orädda, och började bulta på fönstret för att väcka den stackars björnen. Då frågade jag om inte Dante tyckte det var läskigt att bara befinna sig några centimeter ifrån en fullständigt livsfarlig Brunbjörn, med bara ett centimetertjockt pansarglas som skilde dem åt? Dante flöt då ut i en utläggning om hur enkelt det är att fånga björnar endast med hjälp av ett rep.

- Man knyter bara upp ett snöre i ett träd och sedan lägger man ut en snara och sedan flyger björnen upp med en snara runt foten!

Någon minut senare får Dante syn på en hanmygga på andra sidan pansarglaset och skriker hysteriskt till Vega att hon ska akta sig eftersom det var en fullständigt livsfarlig spindel där!

Här finns utrymme för en del förtydlingar, runt farlighetens prioriteringar ...

För övrigt tycker jag att Lars Danielsson borde få sparken med omedelbar verkan och att han efter det borde ges samma möjligheter som alla andra att få a-kassa medan han letar ett nytt arbete med benägen hjälp av arbetsförmedlingen.

Bollar och barn ...

Alldeles nyss stod jag ute på min balkong och pysslade lite med mina kära örter. På trottoaren kom en liten tjej gående samtidigt som hon studsade en tennisboll. Rätt var det var så lyckades hon träffa sin fot så att tennisbollen for ut på gatan. Instinktivt hoppade hon då ut för att fånga bollen samtidigt som en bil just passerade. Hon klarade sig precis. Det var hur otäckt som helst och det handlade bara om tiondelar. Jag blev helt kall och rusade genast in till Dante, som precis gått och lagt sig, för att hålla en föreläsning om farorna med bollar i närheten av vägar. Usch vad snabbt saker och ting kan ändras i ens liv.

Nu ska jag sätta mig och titta på, en i sammanhanget fullständigt obetydlig, VM-match i ishockey mellan Sverige och Slovakien. Det finns viktiga saker i livet - och mindre viktiga ...

För övrigt anser jag att kamphundar bör förbjudas.

Nu är balkongen full

Igår köpte jag ännu mer växter till krukorna på min balkong. Två basilikaplantor en korianderplanta och sedan en planta med chilipeppar av typen "Korean Hot" som numera pryder sin plats på köksbordet.

Nu är det mer eller mindre fullt på balkongen och jag betraktar mig som självförsörjande av kryddväxter. Idag ska jag skörda av de största basilikaplantorna och göra pesto. Jag har kommit på att man kan blanda basilika och ruccola, lika delar, när man gör pesto. Det blir hur gott som helst och detta rekomenderas varmt.

Nu ska knoddarna iväg till dagis och sedan är det tänkt att jag ska kånka omkring lite tunga grejor på gymmet ett tag.

Klockan är 09.30, solen lyser och det är 15 grader vid mitt köksfönster. Det känns som om det här ska bli en bra dag!

Mer örter!

Ännu en sommardag (?) i Östersund och jag cyklade ut till Ås för att ta en fika på ett underbart Café med tillhörande galleri. Fantastiskt ställe! Jag åt en hemgjord paj som smakade fantastiskt bra och den serverades med en superfräch sallad och linneservett med handbroderat monogram, för bara 45 kronor. Mitt osedvanligt trevliga sällskap höll sig till kardemummakaka och grönt the.

På hemvägen passade jag på att svänga in en snabbis på Fröja Handelsträdgård för att inhandla mer örtplantor så nu luktar det även citrontimjan, mejram och oregano på min balkong. Och mer ska det bli ...

Världsskrattardagen!

Vilken fantastisk dag, Världsskrattardagen! Jag blir glad bara jag hör att något sådant förekommer. Nu ska jag ge mig ut och skratta trots att Hammarby förlorade mot Kalmar igår. Men det var då det. Idag är en ny dag ...

Fyra dagar i Ås

De senaste dagarna har jag tillbringat mycket tid hos mina vänner Stefan och Janna i Ås. De bodde förut på samma gård som jag men för ett litet tag sedan köpte de ett hus och lever nu familjeliv med husrenovering, trädgårdsarbete, grillning med vänner och grannar och allt annat som hör till. Nu är det barn på gång också, så snart är familjelyckan total.

Hur som helst så är de jättetrevliga att umgås med och de senaste dagarna har jag varit där varje dag och deltagit i kvällsgrillningen. Jättetrevligt!

I Ås finns även en handelsträdgård med tillhörande gårdsmejeri (getost ...) som är ett helt underbart ställe. För några dagar sedan fick jag för mig att jag skulle odla örter på min balkong. Därför for jag iväg och köpte en massa fröpåsar av typen: timjan, basilika, gräslök osv. Varje fröpåse kostade ungefär 20 kronor. När jag sedan tipsas av Stefan och Janna att kolla in handelsträdgården i Ås så hittar jag där ekologiskt odlade plantor av samma växter som jag köpt fröpåsar till, med den skillnaden att dessa plantor redan var i buskstorlek, kostade 20 kronor styck och var förberedda för plantering utomhus. Rekomenderas varmt!

Nu är det redan grönt på min balkong och det luktar timjan och basilika om mina fingrar mest hela tiden ...

Inga anmärkningar!

Idag var jag och Dante på "femårskontroll". Där kollar de att allt är som det ska med motorik, fysik, intellekt osv. Natuligtvis passerade Dante utan anmärkningar. Han är så bekväm inför läkare att han till och med frågade efter den poliovaccination som även stod på schemat. Den sprutan tog han förövrigt utan ens en antydan till obehag. Vilken hjälte!

En annan sak som inte får några som helst anmärkningar idag är vädret. Jag är precis på väg ut på en cykeltur - i kortbyxor och t-shirt. Solen står som spön i backen ...

Det enda som solkar den vackra himlen är som vanligt sadisterna på a-kassan. För snart en månad sedan var jag ju tvungen att sluta på den kurs jag läste på halvtid på universitetet för att a-kassan vägrade bevilja mig rätt till arbetslöshetsförsäkring, med motiveringen att jag fick studielån från CSN. Saken var bara den att jag bara hade halvt studielån eftersom den kurs jag läste bara var en halvfartskurs. Naturligtvis ansökte jag även om arbetslöshetsersättning för resterande halva, eftersom jag i allra högsta grad, är i första hand arbetssökande. Men se det gick inte!

Däremot hade galningen som handlade mitt ärende, mage att upplysa om att jag hade blivit beviljad FULL arbetslöshetsersättning om jag studerat utan att ta studielån! Samhällsekonomiskt vansinne alltså och ännu en gång visar det sig att det inte lönar sig att försöka göra rätt för sig själv.

Eftersom halvt studiestöd innebär 3500 kr/mån och min hyra är på 5300 kr/mån, tvingades jag därför hoppa av den aktuella kursen och söka full arbetslöshetsersättning. Då jag levt på barkbröd sedan januari var jag naturligtvis angelägen om att den nya ansökan skulle behandlas så fort som möjligt. Därför skrev jag fyra mail och hade två telefonkontakter med min handläggare, för att förvissa mig om att alla bilagor, intyg, studieförsäkringar osv. skulle finnas med - och dessutom skickas till rätt ställe.

Nästan en månad senare (igår) får jag då ett brev från tidigare nämnda sadist, där hon vill ha ett intyg från CSN att jag inte fått studiemedel från ett visst datum (som jag tror hon hittat på själv eftersom jag inte sökt från det datumet) samt en anmodan att de MÅSTE ha in detta intyg senast den 3/5 -06! Alltså samma dag jag fick brevet ...

När jag ringde upp så var det en annan handläggare som svarade att min handläggare var sjuk. Då svarade jag att "det var jag införstådd med sedan länge, men är hon inte på kontoret idag?". Svaret blev då att hon var hemma på grund av det nyligen nämnda sjukdomstillståndet. Borde man inte vara under tvångsvård då, och inte bara hemma? Undrade jag.

I vilket fall som helst så kunde den friskare handläggare som jag nu hade telefonkontakt med, upplysa mig om att alla papper som behövdes för mitt ärende redan var på plats och att min handläggare nog hade missuppfattat ett och annat. Så nu skulle allt vara frid och fröjd och alla problem lösta.

Det tror jag när jag ser det ...

T-shirt på!

Nu har vi haft så varmt och skönt ett par dagar att det har varit T-shirt premiär. Hur skönt som helst!

Igår var knoddarna och jag ute på ett riktigt heldagsäventyr. Först cyklade vi iväg och utforskade en grusväg som vi hittade. Efter en timmes cykelfärd rätt ut i okända skogen, var det dags för påfyllning. Vi hittade ett torrt och bra ställe där vi slog upp vårt tält och sedan delade jag ut mackor och varm choklad. Efter det var vi redo för en skogspromenad där Dante tog täten och Vega försökte följa efter så gott hon kunde. När skogen tog slut kom vi fram till en grusväg som vi följde tills vi kom tillbaka till baslägret.

Efter några timmars vila i tältet packade jag ner barnen igen i cykelkärran och cyklade mot civilisationen. Vid det första tecknet på kommersialismens härjningar stannade vi till och inmundigade varsin McFlurry, till knoddarnas stora glädje. När glassen var uppäten var det dags för lite rutchkana på McDonalds lekplats och sedan for vi vidare mot nya äventyr.

Nästa anhalt blev vindskyddet vid Lillsjön, där vi fikade lite och tog ännu en skogspromenad. På hemvägen stannade vi dessutom till på ännu en lekplats innan vi kunde kliva av cykeln, alternativt kliva ur cykelkärran, på vår gård.

Då var det dags för middag som fick bli grillade hamburgare på gården. Allt för att spara på disk och dammsugning!

När vi till slut gick in för kvällen såg Vega ut som en kolverksarbetare i ansiktet och hennes blöja vägde närmare fem kilo.

Bägge skruttarna somnade ovaggade ...

Äntligen dåligt väder ...

Ja, du läste rätt. Jag lider inte ett dugg (!) över regnet som droppar ner lite sakta över Östersund nu på morgonen. Jag tror att det beror på att jag har en massa positiva barndomsminnen från morfar och mormors landställe när jag var lite. Jag brukade älska att sitta på deras altan med korrugerat genomskinligt plasttak och leka medan regnet smattrade. Jag anar att det är det som gör att jag nu som vuxen (nåja) älskar att kura ihop i ett vindskydd eller ett tält, med en kopp kokkaffe i handen, när regnet strilar ner utanför. Så det är det jag ska göra idag ...

Bestulen!

Idag har knoddarna och jag varit ute hela dagen. Vid ett tillfälle var vi på Jamtli vid lekbåten Thomé som Dante tycker det är så kul att leka på. Vega skenade också runt där och de lekte så bra att jag valde att sätta mig på en bänk med ett bord cirka trettio meter därifrån. Bäst som jag satt där och funderade och tittade på knoddarna så tänkte jag att det skulle vara gott med en macka och lite kaffe. Jag packade upp en macka ur ryggsäcken och hällde upp lite kaffe i en kåsa och precis när jag skulle till att äta så upptäckte jag att Dante och Vega kommit ihop sig om något. Vega grät och Dante stod framför henne och vrålade så saliven sprutade! Naturligtvis rusade jag fram för att försöka medla, alternativt läsa lusen av någon av konfliktparterna. Riktigt vad som hänt, eller varför, lyckades jag aldrig reda ut men det lugnade i alla fall ner sig.

Då jag vänder mig om för att återvända till min fridsamma lunchbänk ser jag måsen som flyger iväg med min macka! Den eländiga olyckan lämnade bara ett spår av rödlök och ruccola efter sig.
Tur jag hade en macka till ...

Vické väder ...

Igår var en riktigt bra dag. Solen sken nästan hela dagen och jag var ute på ett antal promenader. Med jämna mellanrum var jag hemma för att fylla på mp3-spelaren med nya kapitel av Leif GW Perssons "Linda-som i Lindamorden" och fylla på termosen med nytt kaffe. Lunchen inmundigades på Jamtlis ångbåtsbrygga i det strålande solskenet och bestod av två dubbla mackor med kalkon, ost, ruccola och rödlök, allt nersköljt med en halv termos kaffe. Till dessert blev det ett äpple och en banan - i farten ...

När jag sedan var på hemväg igen efter att ha handlat lite mjölk och yogurt så ringde telefonen. Det var knoddarnas mamma som undrade var jag var? Vadåra?

Det visade sig att påsken gjort mig dagvill och att jag helt missat att det var jag som skulle ha barnen. Som tur var så befanna jag mig bara tvåhundra meter från dagis när hon ringde så det gick fort dit. Stackars Sonja (Dante och Vegas favoritdagisfröken) som fick jobba över, lite drygt en halvtimma, bara för att jag inte kan hålla reda på dagarna.

Idag vaknade vi tidigt och jag hann faktiskt äta frukost med knoddarna innan jag i god tid levererade dem i Sonjas trygga händer igen. Nu ska jag ladda Mp3-spelaren med några färska kapitel och ge mig ut i skogen ...

Äntligen ...

... fick jag rå om mina knoddar igen.

Dagen började med att jag steg upp tidigt och käkade lite frukost. Vid sjutiden bar det iväg på en morgonpromenad och sedan blev knoddarna levererade vid dörren strax före tio, av sin väna moder. På skruttarnas begäran stoppade jag sedan ner dem i cykelkärran och trampade iväg mot Jamtli, som tyvärr visade sig stängt. Annandag påsk i Östersund, första bussen för dagen avgår 12.00 och Jamtli öppnar inte förrän 11.00!

Vi lade då om planerna och trampade i stället iväg till den enda mataffären i Östersund som öppnade klockan 10.00, för att inhandla hamburgerbröd. Efter det siktade vi in oss mot vår gård, där ett antal grannar njöt av solskenet. Jag bar ut utemöbler och gasolgrill och efter någon halvtimme kunda jag stoppa varsin hamburgare i händerna på mina älsklingar. Mitt under kalaset blev vi bjudna på ytterligare grillfest. Det var Stefan, Janna och medhavda goda vänner som skulle tända en brasa vid Ås båtklubb och undrade om vi var sugna på pinnbröd, och det var vi!

Efter hamburgerkalaset (Vega åt en och Dante smockade i sig två hela hamburgare) så packades därför skruttarna ner i cykelkärran igen och pappa fick kasta sig på pedalerna. Jag har aldrig riktigt tänkt på det förut men i stort sett hela vägen till Ås är en enda lång sugande uppförsbacke. Bra motion således ...

Väl framme blev det en kanondag på isen i strålande solsken. Hur trevligt som helst! Ungarna tumlade runt i vårsnön, jackor, tröjor och mössor åkte av i vårsolen, vi grillade äpplen, pinnbröd och korv av diverse modeller. Jannas kompis Lotta, som är en av de trevligaste vegetarianer jag träffat, bjöd mig på grillad "Soja-korv", vilket var en udda upplevelse. Det smakade ungefär som det låter ...

Efter grillningen bar det av hemmåt igen för en snabb middag innan det var dags för gymmet. När vi skulle ner till Träningshuset ville Vega ta med Dantes favoritfilm "Pokemon" men naturligtvis ville då Dante ta med någon annan film. Med anledning av att Dante alltid annars har bestämt film, och för att jag vet att han dessutom har pokemonfilmen som etta på filmtoppen, så lät jag Vega bestämma den här gången. Hela vägen ner gnällde Dante över det faktum att han inte fick ta med den film han förordade (men dock inte kunde specifiera) samt inygade med emfas att han minsann inte tänkte titta på den, av Vega utvalda underhållningen. Väl framme ville Vega omedelbart titta på "Fem myror ...", varpå Dante skriker att han minsann skall se Pokemon! Tvärtemot-åldern är här ...

I vilket fall som helst så drog träningen ut på tiden en aning (byte av bajsblöja, videobyte, lekrumssanering efter morotskrig osv) och detta innebar att Vega somnade strax efter 21.00 och Dante, som körde alla trick i boken för att skjuta på insomnandet, inte somnade förrän strax efter 21.45. Själv slocknade jag i soffan innan "Fotbollskväll" var slut, alltså före 22.00.

På grund av mitt relativt tidiga möte med John Blund så vaknade jag redan vid 06.00 i morse. Efter sedvanlig morgonhygien samt överambitiöst nyttig frukost, utan att knoddarna gett något liv ifrån sig, kände jag att det var dags för väckning. Vega hade precis vaknat när jag drog upp deras rullgardin strax efter 07.00. Dante sov dock som en stock och honom skickade jag Vega på efter tio minuters gullande. Han såg ut som en tonåring som varit ute med grabbarna kvällen innan.

Men nu är båda mina ögonstenar levererade på dagis precis i tid för frukosten och jag ska ladda Mp3-spelaren med en bra talbok och ge mig ut i det fantastiska vårvädret. Snart har snösmältningen kommit så långt att man kan gå i skogen igen. Det ska bli skönt!

Påskmiddag

Igår blev jag bjuden på påskmiddag av mina vänner Stefan och Janna som just flyttat från vår trevliga gård till ett hus i Ås, som är förort till Östersund, om man nu kan tala om förorter i en stad som har 30 000 invånare totalt. Oavsett de definitionsmässiga förvirringarna så var det en oerhört trevlig tillställning där god mat och ännu godare sällskap bjöds. Jag vill därför passa på att tacka samtliga inblandade för en trevlig kväll. Jag kommer gärna tillbaka!

Idag har dagen tillbringats med sedvanlig långpromenad. Först bar det iväg upp på Frösöberget där jag avsåg att avnjuta kokkaffe, medhavda mackor och "Lasermannen" av Gellert Tamas i pocketform. Väl framme, trakterad och djupt nersjunken i Gellert Tamas skildring av rikspsykopaten nr:1 så dök det helt plötsligt upp ett sällskap på två vovvar (av typen aggresivt sällskapssjuka) och deras husse, matte och medföljande avkomma (två ouppfostrade ungar utan känsla för naturens frid och helgens naturliga stillhet).

Jag borde naturligtvis vetat bättre än att söka mig till Östersunds (okej då, Frösöns ...) högsta och mest frekventerade utsiktsplats, men ändå. Jag packade snabbt ihop mina medhavda tillhörigheter och avtroppade med sedvanliga (svårt ansträngda) artighetsfraser. I stället för naturens rofyllda närhet övergick jag till mer motion av typen snabb och lagom intensiv promenad med min kära Mp3-spelare ljudande i öronen. Inte helt fel det heller och faktum är att jag hittade en del undanskymda, och för mig, fullständigt okända bostadskvarter på sagda ö.

Trots allt en bra dag och i allt väsentligt en trevlig och givande upplevelse som jag har för avsikt att toppa med en kolhydratrik middag för en, så fort spagettin kokat klart ...

Actionstaden ...

Östersund klockan 10.00 en Påskdag är allt annat än livlig. Påminner snarare om "efter atomvintern". Jag vaknade ganska tidigt, åt lite frukost och gav mig sedan ut för att se om någon affär var öppen. Mjölken och Yougurten börjar ta slut, och dessutom tänkte jag köpa lite blommor att ta med till Stefan och Janna som haft vänligheten att invitera mig på påskmiddag ikväll.

När jag kom ut på gatorna slog det mig verkligen hur död den här stan är! Jag har inga problem med ensamhet eller ödsliga vidder, men när ödsligheten serveras tillsamman med skyltfönster, McDonaldsreklam, parkeringar och höga husfasader då är det något annat. Jag blev nästan orolig att en pandemi brutit ut och att jag (och sannolikt Vega som heller aldrig blir sjuk) var ende överlevande.

Igår eftermiddag var jag ute på en löprunda som gick förhållandevis bra. Knät spökar fortfarande lite men efter löpningen känns ingenting. Då är det ju inga problem, lite smärta har väl ingen dött av! I alla fall så känns det att det går åt rätt håll. Men fortfarande är det förhållandevis lågt tempo som gäller.

Nu har jag faktiskt en liten paus i städningen av mina kylskåp. Ja, du läste rätt! Jag har rivit ur allt och rensat upp bland alla gamla burkar och skräp som knappast kvalar in som tjänlig föda längre. Jag har dessutom tagit ur alla hyllor och fack och rengjort allt i badkaret. Nu står alla rena hyllor på tork samtidigt som kylarna avfrostas. Jag kan bara tacka min Mp3-spelare. Ackompanjerad av en bra talbok blev till och med den här sysslan riktigt behaglig ...

Rätt lugn påsk

Jag önskar att jag hade något spännande att komma med, men det händer inte så mycket just nu. Jag tar mina långa promenader med olika talböcker i Mp3-spelaren, jag tränar på Träningshuset, jag läser böcker om Ledarskap och Organisationsteori och när jag har barnen så umgås jag med dem.

Barnen tillbringar större delen av påsken tillsammans med sin mamma och deras kusiner, som kommit till Östersund från Stockholm. Jag har inte sett skruttarna sedan i måndags när jag lämnade av dem på dagis. Naturligtvis saknar jag dem men det är bara att försöka vänja sig. Med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut för mig i Östersund så är det inte rimligt att tro på ett jobb här längre. En flytt inom den närmaste framtiden är högst sannolik. Vart är dock inte helt klart.

Vädret är mulet, grått och tråkigt här idag och dessutom ramlar det ner lite regnblandad snö då och då. Trots det är jag på väg ut på en promenad. Lite luft måste jag ha!

Glad påsk!

Försöksutskriven?

Idag har jag och mina söta knoddar varit ute på sedvanligt äventyr. På grund av slask och snö så fick cykeln stå och vi gick i stället. Eller vi - snarare jag, eftersom knoddarna satt och hade det mysigt i cykelkärran. Vi var runt och handlade lite mat på olika affärer och sedan var vi på biblioteket och lånade lite böcker.

Vid ett tillfälle så mötte vi en kille som jag känner lite flyktigt. Av orsaker som snart framgår så vill jag ogärna specifiera denna person ytterligare. Han stannade oss i alla fall, log och sade:

- Vilka söta små killar - alla tre!

Till saken hör att jag, som de flesta vet, har TVÅ barn en bedårande söt och klipsk pojke som heter Dante och är fem år, samt en sockersöt överintelligent liten tjej som heter Vega och är 2 1/2. Vid tillfället var Vega klädd i sin skrikrosa lilla overall, röda gummistövlar med vita blommor på och en svart mössa med rosa dödskallar. Hur denna förvirrade människa kunde ta henne för pojke är helt obegripligt! Och räkna till två var tydligen också ganska knepigt ...

Vinter fortfarande

De senaste dagarna har det snöat mest hela tiden och jag har tillbringat dagarna med jättelånga promenader akompanjerade av talböcker. Just nu slentrianlyssnar jag på Da Vincikoden, trots att jag läst boken. Nästa talbok jag ska ge mig på blir Herman Lindqvist - Historien om Sverige - Från istid till framtid, som jag hittade på biblioteket häromdagen. Den ser jag verkligen fram mot.

I söndags gjorde jag ett försök att springa. Jag har vilat från löpningen, mer eller mindre, i snart två månader nu. Bara några kortare löpningar på Träningshusets löpband och det har kännts bra. Så i söndags blev jag jättesugen på en riktig långrunda. Jag tog på mig min miniryggsäck med vätskesystem och gav mig ut. Eftersom jag planerade en långtur så höll jag ett riktigt lågt tempo, precis som sjukgymnasten hade förordat. Men efter ungefär trettio minuters löpning så kom värken smygande. Trots att jag, mot bättre vetande, fortsatte springa i lite över en timme till, så kändes det inte någonting i knät dagen efter. Det var det positiva. Men trots allt är det ju ett problem att knät inte är fullständigt återställt efter så lång vila. Jag vill ju springa på fjället när snön smält ...

Nu kom Vega krypande här och det verkar som om hon tröttnat på Bollibompa. Va? Teletubbies? Glöm det! Det är snart läggdags och ett bad är precis vad som hinns med innan det är dags att hälsa på John Blund. Hårda bud ...

Våren är här!

Igår skingrades molnen mitt på dagen och en fantastiskt underbar vårsol bröt fram. Mackor breddes, kaffe kokades och sedan var det ryggsäck på. Vilken fantastisk dag!

Nu har jag nyss vaknat, fått i mig lite frukost och solen skiner. Dags att snöra på sig Lundhagskängorna igen ...

Våren?

Var tog våren vägen? Dagen innan jag senast åkte till Stockholm (söndag 26/3) var vädret helt strålande. Jag och grannarna mumsade födelsedagstårta (undertecknad fyllde faktiskt år igen ...) på gården. Jag hade tagit fram utemöblerna och ungarna och jag hade cyklat en del eftersom vägarna var snöfria.

När jag kommer hem igen så har vintern gjort comeback - på riktigt! Utemöblerna var helt översnöade, sandlådan på gården syns inte längre, gungorna hänger ner i snön och just nu är det 8 minusgrader.

Snön har ju redan smält en gång! Ungarna har ju till och med rullat sig i smältvattenpölarna och saneringen efter det äventyret hann ju knappt avslutas innan vintern var tillbaka. Nu måste vi ju gå igenom allt kladd en gång till!

Nåja, det är bara att gilla läget och kånka in alla grejor i garaget igen och ge sig ut och halka på alla, sedvanligt livsfarligt hala, Östersunds-trottoarer igen.

Tillbaka i den underbara vardagen ...

Nu är jag hemma igen. Besöket i Sthlm den här gången blev faktiskt ingen höjdare. Jag kanske låter lite gnällig men faktum är att om jag skulle få samma erbjudande (betald resa, hotell, party och prisutdelning på Café Opera, osv.) en gång till, så skulle jag med största sannolikhet tacka nej.

Missförstå mig inte nu. Hotellet var helt okej, jag sov gott, det fanns text-tv och frukostbuffén hade både osockrad lättyogurt, solroskärnor, linfö och bovete. Flygresan gick också smidigt. Fly-Nordic lyckades i sin föresats att transportera mig tur och retur Stockholm, både någorlunda bekvämt och nästan enligt tidtabell. Buffén på Café Opera var jättegod, vinet gratis och sällskapet var både trevligt och intressant. Kändisar och wannabies så långt ögat nådde, vilket gladde Aftonbladet som stod värd för kvällens spektakel. Men det var nog där det gick snett ...

Jag är helt enkelt inte van att vara längst ner på rangskalan när jag är ute och roar mig. Nu var det ju flera år sedan jag faktiskt var på en nattklubb och det kanske har sin grund i att jag även tröttnat på hela den företeelsen. Men när jag av en påtagligt speedad regissör, dessutom tvingas upp på en scen, iklädd en stor banderoll med texten "Läsare" - i Aftonbladets typsnitt - och allt detta inför ett stort antal gratisvinslurpande, mer eller mindre, kända mediearbetare, då var det liksom inte festligt längre!

Enligt Aftonbladets tidningsupplaga dagen efter så pågick efterfesten till långt fram på småtimmarna och champagnen flödade, men allt det gick mig fullständigt förbi för då låg jag redan och sov på hotellet. Vi gick redan vid tiotiden och det bästa med det var att vi uppenbarligen missade att Kicki Danielsson uppträdde strax efter vår sorti från det aktuella etablissemanget.

Nu är det absolut inte så att jag har någon som helst lust att vara "festens mittpunkt" eller något i den stilen, men någon "vanlig människa" enligt den Percy Nilegårdska definitionen, det är jag verkligen inte. Och då är det extra obehagligt att bli uppvisad som någon sorts pajas på en scen, och allt detta även dokumenterat av diverse tv-kameror!

Det tråkigaste av allt var kanske att jag fått till uppgift att dela ut priset till "Årets manliga svenska skådespelare i en TV-produktion" och att detta pris nu skulle tilldelas en Mikael Persbrant som inte var närvarande. När detta annonserades ut av kvällens charmerande värd, Kattis Ahlström (som är genuint trevlig - och vacker!), så sades det att Zlatan skulle hämta priset i stället för den frånvarande (!) Persbrant. Detta lät ju kul och för några sekunder så tänkte jag att det skulle bli trevligare att träffa Zlatan (trots att jag faktiskt redan träffat honom vid ett tillfälle) än Persbrand. Då hoppar det upp en riktigt fånig komiker, som jag inte känner till namn, i landslagströja och peruk med långt hår, och skall försöka föreställa Zlatan! Han hade uppenbarligen förberett ett tacktal som han, på hysterikst vis, brölade ut i högtalarna. Allt var mer än lovligt pinsamt och jag ville bara ställa ifrån mig priset och gå därifrån. Jag kan inte tänka mig att NÅGON tyckte att det där var festligt eller ens en gnutta underhållande - jag tyckte bara att det var osedvanligt töntigt.

Nåja, nu är jag som sagt tillbaka i vardagen igen och idag ska jag träna, läsa, promenera (långt!) och pussa mina barn. Det tycker jag är bättre!

Mot Stockholm - igen ...

I morgon bitti bär det av mot Stockholm igen. I morgon kväll är det meningen att undertecknad skall dela ut något pris på Café Opera till årets TV-personlighet eller nåt i den stilen. Jag vet faktiskt inte riktigt, jag hoppas bli mer upplyst under den generalrepetition jag är kallad till klockan 17.00 i morgon.

I vilket fall som helst så är det Aftonbladet som står för fiolerna. Resa, hotell, bankett och kändismingel (jag utgår från att det är jag som är kändisen ...) för mig och en vän blir jag bjuden på. Riktigt varför har jag inte lyckats reda ut än! För ett par veckor sedan så ringde det en tjej från aftonbladet och undrade om jag var intresserad av att bli bjuden på Café Opera och allt det andra. Svårt val? Knappast!

Nu är det bäst att krypa ner och försöka nanna lite kudde. Flyget går glockan 06.15 i morgon bitti. Väckning 05.00 ...

Dante ser fram mot Julen

Hej igen! Nu är jag hemkommen från ännu en Sverigeturné. Denna gång var det Stockholm tisdag-onsdag och Nyköping torsdag-fredag. Slående är att det på bägge dessa ställen var kallare och mer snö än i Östersund.

Igår och idag har jag och mina smågrisar cyklat runt i Östersund. Jag trampar och knoddarna lever lyxliv i cykelkärran. Vädret är strålande och eftersom undertecknad föddes denna dag för 44 år sedan så hade vi födelsedagsfika ute på gården i solskenet. Barnens mamma hade vänligt nog bakat en chokladtårta med skruttarnas benägna hjälp. Den var jättegod och massor av grannar på gården instämmer i det betyget.

Under tiden som jag och grannarna var sociala så passade mina små älsklingar på att rulla sig i smältvattenpölarna. De såg ut som gyttjebrottare bägge två! Jag fick klä av dem i trappen och kasta alla kläder direkt i tvättmaskinen. Nu hänger kläderna på tork, Vega har somnat i soffan och Dante kollar på Kalle Anka på video.

Nyss kom Dante fram till mig och berättade vad han önskade sig i Julklapp till nästa Jul. Första punkten på 2006 års önskelista skall enligt Dante vara "fyra pingviner som åker ner för en rutchkana". Nyss var han framme och undrade om jag ringt Tomten och berättat vad han ville ha? Små barn är inte bara geggiga, det är stor humor också ...

"Pappa jag har Bajsat ..."

Idag var Vega hemma med mig eftersom hon slog i huvudet igår. Efter att vi lämnat av Dante på dagis i morse och sedan gått en liten promenad, så var det dags för lite styrketräning. Vega (och Dante) älskar att leka i lekrummet på Träningshuset så det är ju aldrig några problem. Men halvvägs in i mitt program så kom en av tjejerna från receptionen in med Vega i handen.

-Pappa jag har bajsat ...

Inga problem! Det ordnar pappa!

Då upptäckte jag att vi glömt blöjor. Det var bara att torka av det värsta, klä på Vega och mig och sedan störta ner till Hemköp (eller panik-köp) för att handla blöjor. Nåja, allt gick bra till slut och något försenad kunde jag avsluta träningen.

Efter gymmet åt vi lunch och sdan tillbringade vi någon timme i Badhusparken så att skruttungen skulle få leka av sig lite.

Nu har barnens mamma varit här och hämtat skruttarna eftersom jag snart ska sätta mig på nattåget till Stockholm. I morgon ska jag försöka förmå gymnasielever på Rudbecksgymnasiet i Sollentuna att välja någon utbildning på Mittuniversitetet och torsdag-fredag ska jag göra samma sak på ett par skolor i Nyköping. Lite skönt att få luftombyte ett tag. Hoppas våren kommit längre söderut så jag får användning för mina svindyra solglasögon. Förra veckan när jag var i Stockholm var det ju kallare där än i Östersund. Dock var det ju en del sol och det gör ju inte ont!

Vi får se om det blir någon uppdatering medan jag är borta. Det beror lite på datortillgången ...

Annars kommer en reseberättelse någon gång under nästa helg. Ha en bra vecka!

Vega och bulan

Idag har vi varit ute i finvädret hela dagen, jag och knoddarna. Först var vi hemma hos knoddarnas mamma och hämtade deras små solglasögon eftersom solen fullständigt strålade i morse när vi gick ut. Efter den lilla omvägen så bar det av raka vägen till Badhusparken, där vi grillade falukorv och lekte. Efter ett par timmars klättrande bland snöhögarna så stoppade jag ner smågrisarna i vagnen och skenade iväg på en långtur så att Vega skulle få lite sömn. I nästan två timmar gick vi runt och Vega sov mesta delen av den tiden.

När vi sedan kom hem, åt vi middag och sedan var tanken att vi skulle bege oss mot gymmet. Men när vi skulle ner för trappen så snubblade Vega i stentrappan och tog emot sig med pannan. Naturligtvis blev det tandagnissel och eftersom det på bara några sekunder växte ut en bula modell golfboll, så var jag ju inte helt oberörd av det inträffade.

När Vega lugnat ner sig hjälpligt så ville hon gå och lägga sig. Då ringde jag sjukvårdsupplysningen! Beskedet var att övervaka skruttan under de närmaste sex timmarna när hon somnat och om inga andra symtom inträder så skulle det nog gå bra. Därför placerade jag Vega i min säng och mig bredvid i förhoppningen att hon skulle sova och att jag sedan skulle kunna sköta övervakningen lite lättare om hon låg bredvid mig. Efter ungefär en halvtimme utan tillstymelse till sömn så satte hon sig upp och efterfrågade ett plåster att sätta på bulan. Nu sitter hon med Dante framför TV:n och hävdar att huvudvärken gick över - så fort jag satte på plåstret!

Never underestimate the power of placebo ...

Jättepromenad

I morse efter att jag levererat mina smågrisar på dagis så packade jag ryggsäcken och gav mig ut på en jättepromenad. En och en halv timme tog det att spankulera till Ås. Väl framme ringde jag min kompis Stefan, som nyss köpt ett hus i Ås, för att försöka tigga till mig en fika och påfyllning på min Camelback. Men han hade den dåliga smaken att vara borta när jag gjort mig omaket att äntligen komma på besök.

Stefan läser till polis eftersom hans gamla jobb som kompanichef på F4 har rationaliserats bort. Idag var han nere i polishusets källare för att lära sig skjuta banditer på ett effektivt sätt. Hur mycket vapenträning kan en fd. officer behöva? Han borde väl ha uppfyllt sin pang pang-kvot för länge sedan ...

Nåväl, detta får han klara ut själv och jag återgår till mitt promenerande. Lite smolk i glädjebägaren blev det när batteriet tog slut i min Mp3-spelare när Fredrik Nyberg just skulle till att kasta sig utför pisten i Åre. Jag brukar alltid ladda upp med extrabatterier - men inte i dag. Förra gången det hände var när jag var ute och gick runt Frösöberget första söndagen i mars. Som bekant är det dagen då Vasaloppet avgörs och så även denna vackra söndag. Naturligtvis slocknade min Mp3-spelare då också - när tätkillarna var två kilometer från mål! Snacka om taskig timing!

Man tycker ju att jag borde lära mig av misstagen, men ack nej.

Nu är jag bara hemma en liten stund och omgrupperar (fyller på termosen, brer några fler mackor och knölar ner några bananer i ryggsäcken) innan jag ska ge mig ut på ännu en långpromenad. Om jag inte är helt slut när jag kommer hem igen så är även tanken att jag ska försöka hinna med ett pass i gymmet också innan nattmössan ska på. Vi får väl se hur mycket kolhydrater som finns kvar i kroppen (och knoppen) när gubben kommer hem ...

Mina skruttar skall tillbringa natten hos sin väna moder eftersom de ska åka till Almåsa för lite utförsåkning i morgon, så ikväll finns inga tider att passa.

Nu är det hög tid att kuta iväg igen. Vi hörs!

Ändrade planer ...

När jag vaknade i morse så ville jag helt enkelt inte lämna ifrån mig mina söta barn. De får vara hemma från dagis och vi tänker åka lite skridsko på Storsjön, ha lite picnic och sedan tänkte jag falla till föga för Dantes tjat och låta dem äta på McDonalds. Det händer ju inte så ofta så en gång i månaden kan till och med jag uthärda.

Hemma igen!

Ingen uppdatering på över en månad. Jag skäms lite ...

Men nu är jag i alla fall hemma igen efter en fantastisk vecka i Stockholm. Det var kallt som f-n men jag har ändå tillbringat dagarna med promenader på bl.a. Sthlms isar och gator. Istapparna hänger på husfasaderna och promenader i närheten av husfasaderna har känts som ett litet vardagsäventyr med livet som insats.

I alla fall så var besöket i storstaden givande. Jag hann med mycket träning på diverse olika gym (man kan provträna gratis både här och där) men mest på Sjöfartshotellets gym där jag tränar gratis eftersom deras gym är anslutet till CMS som är en världsomspännande organisation som Träningshuset är med i. Dessutom var det skönt att variera promenadvägarna här i Östersund med ett antal alternativ i, och runt, storstaden.

Några trevliga middagar hos gamla vänner blev det naturligtvis också och jag vill särskillt tacka Fabbe och Åsa för en fantastiskt trevlig kväll med melodifestival, råbiff och ett otroligt trevligt sällskap. I sammanhanget måste naturligtvis nämnas farsan och Birgits vanliga gästfrihet och otroliga middagar som avnjöts i sedvanligt gott sällskap. Tack alla!

En annan begivenhet som måste omnämnas är naturligtvis de fantastiska "Turkburgare" av vegetarisk modell som serveras för facila 25 spänn på hötorgshallen. Bara det var värt resan!

Nu är jag i alla fall hemma och jag har numera mina små ögonstenar boende hos mig nästan hela veckan. På måndag bär det av till Stockholm igen eftersom Mittuniversitetet har den goda smaken att skicka runt mig i Sverige för att agera ambassadör för deras fantastiska utbildningar. På måndag (060320) så är det dags för ett besök på Rudbecksgymnasiet i Sollentuna och sedan blir det ett par dagar i Nyköping, riktigt var i denna stad är jag ännu inte informerad om, men det ska bli kul att komma iväg i alla fall.

I morgon är det tänkt att dagen skall vikas för studier och promenader med en bra talbok i Mp3-spelaren. Sedan kommer helgen som jag tänkt tillbringa med långfärdsskridskor på Storsjöns is med ungarna efter i kärran. Sedvanlig picnic-packning med grillkorv, köttbullar, kaffe och varm choklad är redan planerad - och inköpt. Ska bli hur skönt som helst! Hoppas bara vädret står på vår sida.

Seee ya!

Invigning av Vinterlandet

Idag var det invigning av "Medvinden" som är Östersunds satsning på friluftsliv på vintern för sina invånare. Medvinden är en upplogad skridskobana på Storsjöns is. Riktigt hur långt det är vet jag inte, men en av sträckorna är Badhusparken - Stenbrottet och den sträckan åkte jag idag ToR i bra fart med ungarna efter i kärran, det tog ungefär 40 minuter från Badhusparken till Stenbrottet och ungefär 70 minuter tillbaka. Ja du gissade rätt, det var motvind på Medvinden!

Kul hade vi i alla fall och vi gjorde av med massor av varm choklad, skinkmackor och grillkorv. Dessutom blev vi av Jämtkraft bjudna på kaffe/Festis, bullar och kexchoklad. Dante och Vega käkade bullar och kexchoklad så det sprutade ur öronen på dem. Själv höll jag mig till kaffe och skinkmackor. Beach 2006, you know ...

För övrigt så har det skett något ganska unikt idag. Det är första dagen på OS-sändningarna från Turin och sportgalningen Jocke har inte sett en sekund ännu! Men nu ska visst Sara Kjellin åka puckelpistfinal så det är dags att ändra på det nu. Nu får ungarna sluta kolla Bollibompa. Farsan ska se OS!

Långfärdsskridskor

I söndags var det premiär för långfärdsskridskoåkning på Storsjöns is. Hur härligt som helst! Jag körde en riktig klassiker, med kaffe i termos och mackor i väskan (jag kunde inte hitta min ryggsäck). Skönt att ha ett alternativ till promenaderna, nu när mitt knä inte riktigt är med som det ska.

Igår var jag på Idrottsskadekliniken här i Östersund och fick reda på att det handlar om en förslitningsskada som kommer att ge med sig. Skönt! Det jag ska undvika är löpning på hårda underlag och sedan bör jag inte springa så länge och framför allt sänka tempot. Det är stötarna mot ligamenten som ska reduceras en tid framöver.

Jag tog direkt fasta på det och igår körde jag ett par spinningpass, helt utan några problem. Om jag tar det lugnt och springer lite försiktigt på löpbandet så borde jag kunna löpa ute till våren igen. Det är ju så skönt att få lite fartvind i ansiktet ...

Vinterguden hörde mig!

Nu har jag gnällt så länge på det obefintliga vintervädret i Östersund att jag blir lite trött på mig själv. Jag har bönat och bett, jag har hotat och vrålat och till sist kom jag på hur man skulle göra. Jag fick helt enkelt offra något till vinterguden!

Vad skulle det vara då? Ja efter modigt övervägande så offrade jag långkalsongerna i morse när jag gick på föreläsning om "Ledarskap och Organisationsutveckling" - och det hjälpte! När jag kom ut igen efter fyra timmars föreläsning hade temperaturen sjunkit till mer normala (för årstiden) -10 grader Celcius.

Behöver jag säga att rumpan höll på att krackelera av köldens verkningar, innan jag hunnit hem och kunde sätta mig i säkerhet?

Nu ska jag bege mig mot gymmet - med långkalsonger på ...

Problemet borta ...?

Nu kan jag snart sluta gnälla på snöröjningen i Östersund - för det finns nästan ingen snö kvar! Här flyttar man från Stockholm för att få vettiga vintrar så att man kan åka skidor och skridskor och så hinner den globala uppvärmningen ikapp mig. Det är fortfarande plusgrader och nu har det töat i en dryg vecka - I ÖSTERSUND! I FEBRUARI!

Ska det vara så här så är det ju ingen större vits att bo kvar. Då kan jag ju lika gärna flytta till Stockholm igen och få mildare, snöfria vintrar och dessutom ett jobb. Problemet är väl att jag då har sett mina barn för sista gången så jag blir väl kvar här ...

Nu ska jag iväg och handla lite mat. Barnen ska bo hos mig onsdag-torsdag så det gäller att bunkra upp med köttbullar, frukt och mjölk. Efter att jag hämtat dem på dagis idag så bär det av till Träningshuset för ett par spinningpass. Jag körde ganska hårt igår med styrketräning och två 55-minuters spinningpass, så idag tar jag det lite lugnare. Det blir bara två 25-minuters spinningpass, mest för att det är en så bra spinninginstruktör som håller i passen.

Dessutom älskar ungarna att vara i lekrummet på gymmet. De kör fullständigt musten ur de stackars tjejerna som jobbar i receptionen. Förra gången vi var där så hade de vält upp och ner på hela lekrummet. När jag hade tränat klart så tittade jag till barnen innan jag skulle duscha. Det var då jag upptäckte förödelsen. Allt löst var utspritt över hela rummet och dessutom hade någon (troligen Vega) klippt sönder alla ritpapper till små små bitar som låg som snöflingor överallt. Jag blev ju inte direkt glad så jag sade till mina älsklingar, med myndig röst, att städa upp medan jag duschade. Jag hade verkligen inga som helst förhoppningar om att min order skulle utföras och var därför fullständigt inställd på att städa själv, när jag kom tillbaka. Men vilken överraskning! Rummet var helt återställt och det syntes väldigt lite tecken på att det varit två tornado-vandaler där. Jag misstänker att det var Vega som stod för den största förödelsen, men att det var stackars Dante som fick utföra större delen av städningen. Jag var i alla fall jättestolt över hur duktiga de varit.

Ledsen ...

... att jag inte uppdaterat den här bloggen på ett tag. Det har nämligen inte hänt så mycket. Jag sitter här i Östersund och söker jobb, barnen är glada och friska, jag tränar som en galning och jag drömmer om Mount Everest.

I morse vaknade jag av att mina kära arvingar klättrade upp till mig i sängen. Dante med två nallar som sammantaget tog upp mer plats än Dante och jag tillsammans (Undrar hur han orkade släpa så stora nallar från sitt rum in till mitt sovrum? En stark gosse ...) och Vega med två dockor av betydligt blygsammare omfång. Vi gosade oss vakna och sedan bar det iväg till dagis.

Efter att jag avlämnat mina två gullungar åt jag frukost, drack kaffe medan jag läste Computer Sweden, sökte lite jobb på internet och sedan tog jag en längre promenad från vilken jag just kommit hem. Nu är tanken att jag ska läsa lite Socialpsykologi eftersom jag just fått reda på att jag numera är deltagare på en kurs i "Ledarskap och Organisationsutveckling". Kursen började officiellt den 23:e men första träffen är på torsdag. Faktum är att det här är andra gången jag är inskriven på den här kursen. Första gången var för tre år sedan och då var jag tyvärr tvungen att hoppa av sagda kurs eftersom jag då bodde i Åre och Åre kommun inte lyckades fullfölja sitt löfte om att skaka fram en dagisplats åt Dante, trots närmare ett år i dagiskö.

Nåväl detta är nu överspelat och jag är glad att litteraturlistan inte är allt för uppdaterad. Det visade sig nämligen att jag redan var lycklig ägare till ungefär en tredjedel av den kurslitteratur som betraktas som obligatorisk på kursen. Lyckligtvis är kursen dessutom en distanskurs på halvfart så är det så att någon lycklig arbetsgivare inser vilket tillskott jag skulle vara till arbetsstyrkan, så kan jag lätt ta ett jobb och samtidigt fullfölja kursen i fråga.

Vädret ska man ju, enligt svensk sed beröra, och då kan jag berätta att det är mer än sorgligt. I Östersund är vi nu inne på tredje dygnet med plusgrader. Det har dessutom blåst en del vilket satt sina spår på snötäcket. gatorna och framförallt trottoarerna är närmast att betrakta som oframkomliga på grund av floder av smältvatten rinnandes ovanpå ett blankpolerat skikt av is. Som fotgängare i Östersund är man ingen prioriterad medborgare och följdaktligen är man hänvisad till att gå mitt i gatan som, åtminstone delvis är sandad och plogad. De gator som till bilisternas stora glädje är plogade är dessutom fullständigt livsfarliga eftersom det plogbilarna plogat bort från gatorna, det täcker fullständigt den oprioriterade yta som, åtminstone i andra kommuner, betraktas som trottoar.

Inte bara får detta en del praktiska konsekvenser vid förflyttning medelst apostlahästarna, det är dessutom ett elände rent friluftsmässigt, då utsikterna för upplogning av storsjöns is för lånfärdsskridskoåkning, väsentligt senareläggs alternativt omöjliggörs fullständigt. Och jag som redan laddat upp inför skridskosäsongen! Tragiskt ...

Knät är fortfarande ett problem men jag har nu fått en tid på idrottsskadekliniken här i stan. Det ska bli skönt att (förhoppningsvis) få reda på vad det är och i så fall även få reda på vad jag ska göra åt det. Som det är nu så fungerar det att gå hur snabbt som helst, spinncykla flera pass på raken och att styrketräna med hög belastning men så fort jag springer lite längre så kommer värken farande och några dagar efter löpning gör det ont att böja knät.

Ett tag trodde jag faktiskt att jag var kvitt problemet. Jag hade som ovan angivet både promenerat långa sträckor, styrketränat ganska hårt, kört hårda spinningpass (flera på raken) och dessutom löptränat kortare stunder på löpbandet på gymmet utan några problem. Men igår efter styrketräningen blev jag en aning övermodig och löptränade en dryg timme (12 kilometer) på löpbandet på Träningshuset - och idag får jag betala priset! Det värsta är att jag även känner av det högra knät nu. Inte mycket, men blotta antydan att få samma problem i det knät skrämmer mig en aning.

Egentligen ska jag väl inte gnälla. Jag är ju inte direkt handikappad! Det enda jag inte verkar kunna göra är att springa - men jag tycker ju att det är så kul med löpning! Så för mig är det ett problem ...

Nu är det dags för lunch. Jag har haft barnen i helgen så kylskåpet är fullt med rester. Det är bara att välja mellan rotfruktspuré, ris, kyckling i sötsur sås, falukorv och kyckling-nuggets. Rotfruktspurén med falukorv ligger nog bäst till ...