Morsan

Min mamma måste vara en av de mest teknikhandikappade som finns. När hon fyllde sextio år så fick hon en mobiltelefon i present av min syster. Abonnemanget var av kontantkortstyp och telefonen var redan då, för sju år sedan, en aning omodern. Det tog morsan ungefär två år att begripa hur den fungerade. Hon ringde nästan aldrig själv på den och det var dessutom ytterst sällan hon hade den med sig överhuvudtaget. En gång skickade jag ett sms till henne, vilket med facit på hand kanske inte var så genomtänkt. Några månader efter att jag hade skickat det så träffade jag morsan och då fick jag hjälpa henne att ta bort den där konstiga symbolen som hade dykt upp i hennes display ...

För några år sedan tog själva kontantkortet slut. I stället för att fylla på kortet så skaffade morsan ett nytta abonnemang - med nytt telefonnummer!

Igår pratade jag med morsan igen och då berättade hon att det nu var dags att byta telefon eftersom batteriet var slut på den hon nu hade. Hon hade faktiskt koll på att batteriet gick att ladda, för det hade hon gjort. Men efter sju år var väl inte batteriet i allra bästa skick. Det hon inte hade koll på är att man bara kan byta ut batteriet, inte hela telefonen. Men det klart, det kanske är dags nu att uppgradera till en något nyare modell.

Är alla mammor så här?