Äntligen dåligt väder ...

Ja, du läste rätt. Jag lider inte ett dugg (!) över regnet som droppar ner lite sakta över Östersund nu på morgonen. Jag tror att det beror på att jag har en massa positiva barndomsminnen från morfar och mormors landställe när jag var lite. Jag brukade älska att sitta på deras altan med korrugerat genomskinligt plasttak och leka medan regnet smattrade. Jag anar att det är det som gör att jag nu som vuxen (nåja) älskar att kura ihop i ett vindskydd eller ett tält, med en kopp kokkaffe i handen, när regnet strilar ner utanför. Så det är det jag ska göra idag ...