Actionstaden ...

Östersund klockan 10.00 en Påskdag är allt annat än livlig. Påminner snarare om "efter atomvintern". Jag vaknade ganska tidigt, åt lite frukost och gav mig sedan ut för att se om någon affär var öppen. Mjölken och Yougurten börjar ta slut, och dessutom tänkte jag köpa lite blommor att ta med till Stefan och Janna som haft vänligheten att invitera mig på påskmiddag ikväll.

När jag kom ut på gatorna slog det mig verkligen hur död den här stan är! Jag har inga problem med ensamhet eller ödsliga vidder, men när ödsligheten serveras tillsamman med skyltfönster, McDonaldsreklam, parkeringar och höga husfasader då är det något annat. Jag blev nästan orolig att en pandemi brutit ut och att jag (och sannolikt Vega som heller aldrig blir sjuk) var ende överlevande.

Igår eftermiddag var jag ute på en löprunda som gick förhållandevis bra. Knät spökar fortfarande lite men efter löpningen känns ingenting. Då är det ju inga problem, lite smärta har väl ingen dött av! I alla fall så känns det att det går åt rätt håll. Men fortfarande är det förhållandevis lågt tempo som gäller.

Nu har jag faktiskt en liten paus i städningen av mina kylskåp. Ja, du läste rätt! Jag har rivit ur allt och rensat upp bland alla gamla burkar och skräp som knappast kvalar in som tjänlig föda längre. Jag har dessutom tagit ur alla hyllor och fack och rengjort allt i badkaret. Nu står alla rena hyllor på tork samtidigt som kylarna avfrostas. Jag kan bara tacka min Mp3-spelare. Ackompanjerad av en bra talbok blev till och med den här sysslan riktigt behaglig ...