Svartjobb

Det har ju varit en del debatt om svartjobb den senaste tiden. Mest skit får de statsråd och höga moderater som köpt svarta tjänster - och det ska de ha! Men häromnatten körde jag bil mellan Sundsvall och Östersund och då var det ett radioprogram där man uppmanades att ringa in och ge sin syn på svartjobbsproblematiken. En klar majoritet av de som ringde in var Hantverkare, ofta med egna företag, som vittnade om hur utbrett svartjobbandet inom deras bransch var. De flesta skroderade även vitt och brett om hur mycket pengar de dragit in på svartjobb i sina dagar, samtidigt som de kritiserade de moderater som köpte svarta tjänster ...

Hur tänker man då? Är det moraliskt försvarbart att ägna sig åt svartarbete, men omoraliskt att köpa svarta tjänster?

Om nu dessa hantverkare är så bekymrade över diverse statsråds moraliska förfall så kanske de skulle ta sitt ansvar och hjälpa dessa förtappade höginkomsttagare GENOM ATT INTE SÄLJA SVARTA TJÄNSTER! Puckon!

Båda sidor är naturligtvis lika moraliskt degenererade och bägge sidor ägnar sig egentligen åt att se till att våra allmänna tillgångar blir mindre. Alltså de allmänna pengar som skall gå till skolor, daghem, vägar, äldrevård osv. Och om man bidrar till att minska vår gemensamma plånbok så tycker jag att man har förverkat sin rätt att ifrågasätta kvaliteten på dessa offentliga tjänster.

Eller är det bara jag som tycker så? Fan, vad präktig jag blev då helt plötsligt! Och dessutom skall jag nog hålla käften jag med eftersom jag nog tagit emot nån svart krona någon gång. Men helt ärligt så kan jag faktiskt inte komma på när det var.

Nån som vill friska upp mitt minne och samtidigt täppa till min stora käft?

Staten är den stora illusion, i vilken alla tror sig kunna leva på andras bekostnad.

Fredric Bastiat